Max och monstren har flyttat in i min stereo

Hej Miranda.
Idag fick jag ett kartongkuvert från CDON; jag hade nämligen beställt soundtracket till ”Where the wild things are”. Har ju redan lyssnat sönder det på Spotify (bra sak med det mediet är i och för sig att det inte går att fysiskt spela sönder ett bra album!) men CD-tönten i mig ville såklart ha låtarna i stereon också. Plus att man får fina bilder i konvolutet så att man kan sitta på sängen och drömma sig bort.

För åh, vad jag längtar efter filmen. Men de verkar ha skjutit upp premiären till den 29 januari. Jag som hade ringat in den 27 november i kalendern! Hade i och för sig lovat bort en bio-dejt till min storasyster för just denna film så jag hade inte fått se den i fredags i vilket fall. Och nu ser jag förresten att om man skulle gå på bio i Frankrike kan man se ”Max et les maximonstres” (söt titel!) redan 16 december... Alltså ytterligare en anledning att försöka få ihop en resa till Paris på jullovet :)

Här har du hela Spotify-albumet så att vi kan lyssna tillsammans medan vi väntar.

/elin-alice.


Vem ska trösta knyttet?

Hej Miranda.
En av de finaste böckerna som finns är ”Vem ska trösta knyttet?” av Tove Jansson. Ensamheten, kärleken, rimmen, skrivstilen och framförallt bilderna är så ofattbart fina att man nästan börjar gråta.


Och hur lycklig blir man då inte när det kommer en liten föreställning till stadsteatern som berättar just denna historia? Man blir väldigt lycklig, och det spelar ingen roll om det kanske inte var den tjusigaste showen och mest skönsjungande kören jag hört för det var så förskräckligt sött i alla fall. Det allra sötaste var att se alla medelålders kvinnor och män i mustasch utklädda till filifjonkor och homsor! Jag tycker ofta att det är lite obehagligt med medelålders människor, men nu kändes det mer som om både publiken och scenen var ett stort dagis av glada små barn.

Jag satt och log mest hela tiden, och en av de lite äldre homsorna såg ut som om han själv knappt kunde hålla sig för skratt vilket var himla sött att se. Men när jag såg Mymlan (som annars satt bakom keyboarden större delen av föreställningen) i helfigur första gången kissade jag nästan på mig av skratt. Det var nämligen en manlig mymla, iklädd lång snäv kjol. Så tjusigt! (Bilderna är väldigt mörka så knuten syns knappt, men mymlan går längst till vänster.)

Det var en fin söndagseftermiddag.

/elin-alice.


Det här med julpynt...

Hej Miranda.
Jag måste erkänna en lite pinsam grej: jag har adventsljusstaken i mitt fönster året om. Förra året ställde jag undan den vid midsommar, bara för att det skulle bli mysigt att ställa fram den igen i december. Men i år glömde jag bort det, så den har stått där i 365 dagar nu. För att grannarna inte ska tro att jag är helt knäpp har jag dock valt att inte ha den tänd under året, så antagligen har inte särskilt många på gatan lagt märke till den. Men nu (mamma berättade om en högkyrklig tant hon träffat på en middag som var mycket noga med att påpeka att ljusstakarna minsann inte ska fram förrän klockan 18 på lördagen – inte en minut tidigare!) ska den tändas och lysa upp hela kvarteret, eller åtminstone mitt rum. I övrigt behöver jag inte julpynta någonting här, för mina gardiner är redan rödaste röda och runt spegeln hänger luciaglitter sedan några år tillbaka (fast jag tror egentligen inte att jag hängde upp det vid lucia, utan bara att jag hittade det i en låda och tänkte att ”glitter är fint, det borde jag använda på nåt sätt”) och när jag skulle på maskerad i somras tog jag fram julpynt för att kunna klä ut mig till julgran och även om jag aldrig gick på festen lämnade jag kvar en röd julgranskula på handtaget till garderobsdörren.


Det är märkligt men jag verkar gilla julen och julpyntet mer på sommarhalvåret än vad jag gör i december. De senaste jularna har jag fått mamma att lova att hon inte ska ta fram en endaste liten tomte från källaren, men på sommarloven ser jag alltid någon gammal julkalender inspelad på VHS och tycker att det är hur mysigt som helst. I december vill jag ändå inte att julen ska synas mer än genom ett par ljus här och där. Fast den får lukta hur mycket som helst: apelsiner, nejlikor, granbarr, pepparkakor, saffran och sånt.

Hoppas att du är bättre än jag på att hantera julpynt och få det att kännas mysigt den här månaden, Miranda.
(Men ikväll ska jag dricka årets första glögg, och det hjälper antagligen lite.)

/elin-alice.


Tidsfördriv i telefonen

Hej Miranda.
Idag på eftermiddagen pratade jag med min syster i telefon, i en timme och trettiotvå minuter. Förutom att tala om vanliga saker - som till exempel franska arbetsgivare, invandrare, pass, frihet, foton, kinesisk astrologi, bloggar, bakelser, språk, Marit Paulsen, socialliberaler, frihetlig socialism, missionsförbundare, kontor och böcker - hann vi även med att gemensamt göra DN:s nutidstest. Och dessutom hittade Åsa ett recept så att vi kunde göra samma mellanmål – även om våra kök står i två helt olika länder. Omelett med kanelstekta äpplen. Det var gott, men jag är inte direkt någon expert på att göra omeletter... Man kan väl säga som så här, att den blev inte så fin att den kunde föräras med ett fotografi. Men här hittar du receptet så att du själv kan få se hur den ser ut, om du är lite småhungrig. Smaklig måltid!

/elin-alice.


En god morgon

God morgon Miranda.
Att man lade in sminkningen i morgonrutinen tycker jag var en särdeles dum idé. I alla fall om man har flytande eyeliner, som jag envisas med att kludda på vareviga morgonen även fast jag är trött. För vissa mornar går det helt enkelt inte att få den att fastna vid området runt ögonen, utan att den flyter iväg långt ut på kinderna eller innanför ögonlocken. Om jag är trött (vilket man ju av någon anledning ofta är halv sju på morgonen...) blir jag förfärligt grinig av minsta motgång och kan vid sådana tillfällen nästan börja gråta, vilket resulterar i en om möjligt ännu svårare sminkning. Sådana dagar är inga bra dagar helt enkelt.

Men! Ibland blir det jämnare och mer symmetriskt och nästan precis som man tänkt sig att en vanlig dag i skolan ska se ut, och då känns dagen mycket lättare att gå ut i. Idag är en ganska så bra dag.

Kan ju ha något att göra med att det är torsdag idag, vilket betyder lång och trevlig sovmorgon. Fast nu är det dags att promenera iväg till den där psykologilektionen. Vi ses i eftermiddag!

/elin-alice.


(Det låter kanske förskräckligt ytligt att ha ett humör som påverkas så mycket av bara lite smink, men riktigt så är det ju inte. Fast det skulle förstås kunna underlätta lite att helt sluta sminka sig. Ett annat alternativ är att få ha sovmorgon varje dag så att man inte blir så känslig av all trötthet och kan koncentrera sig i stället. Vilket alternativ väljer vi?^^)


The talk of the town

Hej Miranda.
Förutom Waltz with Bashir såg jag en annan fin film igår när jag var hemma från skolan. The talk of the town, med bl.a. Cary Grant, Jean Arthur och Ronald Colman, handlar om en juridikprofessor som hyr ett hus av en tjusig tjej som råkar gömma en oskyldig (men politiskt aktiv) arbetare som rymt från häktet. Det kan ju inte bli annat än romantik och andra söta känslor, men ändå med både lite intelligens och spänning. Hollywood när det är som bäst. Och tja, det är 40-tal och Jean Arthur är snyggaste snygga. Se bara här:



Till och med när hon går runt en hel dag i herrpyjamas är hon supertjusig.


Se den, den är jättesöt och man sitter och ler mest hela tiden. Du får ursäkta mig om det blir mycket film de här dagarna, men när jag är förkyld vill jag oftast umgås med minsta möjliga mängd mänskor - då passar det bättre med filmstjärnor. Men nu börjar jag bli frisk så DVD:n får vara ensam de närmsta dagarna.



/elin-alice.


Waltz with Bashir

Hej Miranda.
Idag har jag sett en film som jag tänkt se ett bra tag, nämligen Waltz with Bashir. Redan efter första scenen var jag helt fast, och 80 minuter kändes inte alls som 80 minuter. Jag vet inte riktigt vad jag ska använda för adjektiv om den här filmen, men den är i alla fall förfärligt bra. Och den är animerad. Lite så här ser det ut:


Och här får du en liten bit som rör sig. Och låter!


Jag tycker verkligen att du ska se den här filmen Miranda. Verkligen.
(Och inte bara det här klippet, som egentligen inte representerar filmen särskilt bra.)

/elin-alice.


1:-

Hej Miranda.
I perioder köper jag på tok för mycket prylar på Tradera, det är lite som ett beroende. Ett beroende som kan bli förfärligt farligt för min plånbok... Men inte alltid, de här röda skorna var inte det minsta farliga! Det slutade nämligen med att jag bara betalade en endaste liten enkrona för dem. Ja, det är säkert – jag behövde inte ens betala frakten. Ibland ska man ju ha lite tur också :)



Fina va? Jag har på mig dem idag så att jag känner mig i alla fall lite fin trots att jag bara är hemma och är sjuk. Jag har liksom gått klädd i samma svarta klänning de senaste tre dagarna nu, och man blir förbaskat trött av att inte orka göra sig i ordning. Ändring på det! Så hoppas jag att jag snart får springa ut i friska luften med mina nya skor.

/elin-alice.


Studenterhue

Hej Miranda.
Nu har jag till slut beställt min studentmössa. För om ungefär ett halvår säger jag:

Hej då gulgrå gymnasieskola!
Hej då studiga samhällsprogram!
Hej då minoritetsmobbade språkinriktning!
Hej hej läskiga framtid...

Inte vet jag vad jag ska med den där mössan till i framtiden, så jag beställde så billigt som möjligt. Men rätt fin är den ändå; jag gillar svartvitt och börjar redan skissa på studentdagsklänning...

/elin-alice.


Tes questions et mes réponses

Om Paris var en låt, vilken låt skulle det vara?
För mig är Paris att dansande, piruetterande och glädjestudsande (eller bara trött och skoskavligt) promenera på gatorna arm i arm med min storasyster och då blir det lätt att man börjar nynna på till exempel ”Calleth you, cometh I” – vare sig klockan är tio på morgonen och de solstrålande höstlöven sjunger med eller tre på natten så att folk tror att man är jättefull eller på kvällen när man kommit fram till porten och vänder bara för att springa i duggregnet till närmsta crêperie (i stället för att gå upp och ta en nattmacka innan det är dags att sova) och sitta och nynna för alla coola killar som dricker iste.

Kan du inte berätta om något annorlunda eller bara fint som du såg, någon speciell händelse som du förknippar med utomlandsutflykten?
Det allra finaste och obeskrivligaste var marknaderna (marché aux puces) i Saint-Ouen. Det är ett område större än en svensk mellanstor stads hela shoppingcentrum – med marknader. Vanliga marknader, loppmarknader, antikvariatmarknader, hiphopmarknader, fruktmarknader. Men allra mest antikmarknader. Jag såg så många vintageklänningar, spetsunderkjolar, laxrosa korsetter, fågelburar, guldspeglar, fickur, sammetssoffor, 60-talskameror, jordglober, smycken, uppstoppade fåglar, etc etc etc, att jag nästan började gråta. Det är sant. Och jag var inte i närheten av att köpa något, eller ens fråga om priset, för jag vart så paralyserad av allt det fina.


Här är en karta så att du hittar om du åker till Paris, Miranda.

Sen måste jag ju självklart fråga om du hittade någon fin liten vintage/antikbutik där och om det var dyrt?
Mjo, det mesta var nog dyrt bland de lite mer professionella antikhandlarna i Saint-Ouen. Men ska jag vara helt ärlig så frågade jag egentligen inte om priset på så många prylar, för jag hade aldrig kunnat välja vad jag helst ville ha i vilket fall som helst! Dock var det särskilt för en sak jag ångrar att jag inte frågade om priset: en staty i sten föreställande en älg. I NATURLIG STORLEK. Jag kissade nästan på mig av skratt när jag såg den! Fast det mest skrattretande var att jag ville ha den, och min teori i efterhand är den här: ingen normal person i Paris kan vara intresserad av att köpa älgen, således måste priset – om man utgår från att det där med utbud/efterfrågan styr priset även i antikvärlden – vara extremt lågt. Alltså hade jag kunnat köpa den! Synd bara att Ryanair har en maxgräns på 10 kg för handbagage...

Sen skulle det vara kul att veta vad du och din syster gjorde när du var där.
Jag kom inte in till Paris förrän vid tio-tiden på lördagen, och min syster fastnade på tunnelbanan hem från jobbet så vid elva träffades vi hemma hos henne och åt marabou mjölkchoklad innan vi gick ut, till ett ställe som heter The Highlander där hennes kompisar väntade. De var colombianer och trots att min spanska är knagglig och killen min syster gillar hängde med en fånig amerikanska, så var det himla trevligt. Några timmar senare nattbussade vi oss hem och sov en stund innan vi träffade Åsas engelska kompis Durga som vi åkte till Saint-Ouen med. Där stannade vi lääänge, innan jag och Å for hem för att laga mat och vila innan vi skulle på mysiga Michael Wookeys gratis-spelning på kvällen. Fast det blev ingen fin musik, för min syster blev sjuk. Så vi sov hela kvällen i stället. På måndagen var det grått och solklart museeväder. Eftersom det var måndag fick det bli Louvren, där vi hälsade på en ganska tråkig och uttråkad Mona-Lisa. Men vi hittade fina fönsterbänkar där man kunde se ut över fåglarna som flög i Tuilerierna. Sen irrade vi runt lite innan vi gick till en mataffär för att köpa ingredienser till en födelsedagstårta – min syster fyllde nämligen år i början av november, och nu skulle det firas med chokladochbanantårta och presenter gömda i resväskan. Vid tio-tiden gick vi på bio och såg The Imaginarium of Doctor Parnassus, som är lite förvirrande och ryckig på grund av Heath Ledgers död, men himla snygg ändå. Min sista Paris-kväll avslutades med bananochnutella-crêpes och pojkar som stirrade på mig och mitt fina röda läppstift. På tisdagsmorgonen följde Åsa mig till flygbussen vid Porte Maillot och vi kramades och kramades och kramades. Sen var det au revoir och jag reste in i min mp3 och en bok av Virginia Woolf.

Och så vill jag höra om du upptäckte något nytt, någon ny maträtt eller kanske att löven på gatorna var färggladare där?
Algeriska pannkakor hade jag inte ätit förut, men det visade sig vara den alldeles perfekta ”sitta-i-en-liten-park-med-jättestora-höstlöv-och-vila-benen-mellan-alla-marknader”-maten. När vi köpte dem frågade Åsa vad de kallades på arabiska, men min arabiska är inte så bra (den är alldeles värdelös rent ut sagt, jag försökte lära mig arabiska ett tag men kom inte längre än till typ tionde bokstaven i alfabetet) så jag minns inte hur hon sa. Hur som helst har de samma form som crêpes, men det är nåt slags fyllning med tomat och kryddor inuti. Durga vars familj är indisk tyckte att det var alldeles lagom starkt, medan jag och Åsa tyckte att det var väldigt starkt längst ner i knytet. Men ändå gott :)

Jag har alltid undrat om fransmän är så där härligt stroppiga som man får intryck av? Och om det är sant att de ogärna talar annat än franska?
Det här är en ganska svår fråga, eftersom jag inte träffade särskilt många fransmän den här gången. När jag tänker efter så var nog den söte gubben med löständer som min syster hyr ett rum hos, den ende riktige fransmannen som jag hade en någorlunda sammanhängande pratstund med. Och hans fru är spanjorska, så vi pratade en förvirrande men trevlig mix av spanska och franska… Så jag har alltså inget riktigt bra svar. Men jag kommer att tänka på en fördom som jättemånga jag träffade förra gången i Paris hade (då bodde jag på hostel och träffade ännu färre fransmän^^), vilket var att fransmän blir irriterade och struntar i att lyssna om man inte pratar perfekt franska. Om både detta och det där om att de ogärna talar annat än franska stämmer, så känns det jäkligt omöjligt att prata med fransmän! Tur då att det finns så många trevliga colombianer att hänga med i Paris :)

Var du uppe i Eiffeltornet?
Nej, det blev inte tid till det den här gången heller. Förresten så har jag ju snart sett nästan hela Paris nerifrån^^, och då behöver jag knappt åka upp i tornet som ändå hänger i mina örhängen.



Slut!

Tack för de fina frågorna Miranda. Jag lovar att blogga lite mer på riktigt igen nu (med lite färre bokstäver, så att du orkar läsa igenom inläggen också...) Det är bara det att jag har gått och blivit förkyld och så förfärligt trött, och då blir det helt enkelt lite tyst. Men det går nog över snart :) Hej så länge!

/elin-alice.


Donne-moi un peu d’inspiration, s’il te plaît

Hej Miranda.
Nu är jag hemma igen, efter att ha spenderat de senaste tolv timmarna på olika sorters kollektivtrafik. Men alla timmar på flygbussar, flygplatser och trötta tåg är förstås inte det minsta jobbigt när de tar en till världens bästa storasyster i Paris! Det har varit ett par perfekta dagar och en finfin resa på alla sätt och vis, men en sak är förfärligt konstig: jag har inte tagit fram kameran en enda gång! Och inte köpt en endaste liten pryl (metro-biljetterna är fula och de algeriska pannkakorna uppätna så de räknas inte) att visa upp i efterhand heller. Så just nu har jag nästan noll inspiration till en tjusigt Paris-inlägg... Då tänker jag i stället som så här: tänk om du, Miranda, skulle fråga några frågor om mina Paris-dagar, så kan jag göra ett inlägg med svaren sen? Du får fråga om vad du vill: fransmän, museer, mat, vykort, turistställen, tunnelbanelinjer, nätter, marknader, människor, språk, böcker, komplimanger, kläder, lägenheter, skoskav, framtidsplaner, picknickar, karuseller, veckodagar, biljetter, biografer, etcetera, etcetera :)

Jag kan börja och ge ett exempel, och svar på det direkt:
Vad skulle du ha fotograferat om du hade varit på fotohumör?
Antikaffärer, suddiga nattbussar, långa kappor, supersnygga rastafarikillar, clementinskal, colombianer, födelsedagstårtor, löständer, vintageklänningar med jordgubbar, kartor, avenue niel, guldspeglar, parfymflaskesamlingar, franska kök, kärleksbekymmer, baskrar, läppstift och randiga strumpbyxor, halvmonterade pariserhjul, småhundar som busar med duvor, youtubeklipp med gamla julkalendrar, herrar i hatt, spetsblusar, pianon, fina frukostar, skulpturer av älgar i naturlig storlek, kängor, katter på hustaken, stora tavlor, grönsakssoppor och finska fyllon.

Lite så där. Det vore himla trevligt om alla söta Mirandor därute ville hjälpa till med inspirationen. Puss på er!

/elin-alice. 


La valise

Hej Miranda.
Jag har ju alldeles glömt bort att berätta att jag åker till Paris i morgon! Måste faktiskt se till så att storasyster mår bra efter flytten till min nya favoritstad och se alla nya fina saker hon upptäckt där. Och att det är ett besök hos min syster märks faktiskt om man tar en titt i min resväska: favoritfruktmüslin, bakpulver, bikarbonat (liksom, vad heter sånt på franska?), födelsedagspresenter, noter, böcker och personbevis. Och andra saker som hastigt flyttade människor kan behöva. Och så en massa klänningar, läxor, läsning, kamerabatterier och musik till turisten :)

Men nu är jag nästan färdigpackad och kan gå iväg till bion för att leka med en kompis i stället. Så vi kanske inte ses förrän på tisdag eller onsdag Miranda... Hoppas att du får lika fina dagar som jag förhoppningsvis får. Au revoir!

/elin-alice.


Present från pappa

Hej Miranda.
Jag följde med pappa till en möbelaffär häromdagen och medan vi stod och väntade på ett stolsben eller vad det nu var han skulle hämta, fick jag bland rektangulära julgranar, grå tomtar, plastiga lönnlöv och kalla ljus syn på en liten fågel. En liten liten snövit fågel. Eftersom min pappa är en snäll man gjorde han inte minsta motstånd när jag bad honom köpa den åt mig.

Hon heter Sigrid och sitter på en liten klämma. Fast hon kommer antagligen bosätta sig i mitt hår snart, eller någon annanstans där hon syns bra.

Pip-piiip!

/elin-alice.

Stadsteaterns Nangijala

Hej Miranda.
När jag satte mig vid frukostbordet i morse blev jag, trots medvetande om både geografiprov och kyla, på himla fint humör när jag läste den här artikeln i DN. Bara hör här hur den börjar:

”På måndagar är Stadsteatern stängd,
skådespelare och publik har vilodag. Men bakom kulisserna, i de dolda labyrinterna, är det veckans produktiva höjdpunkt.
På de övre våningarna får tyger sin form och färg, peruker sitt fall och sminket sin rätta lyster. På markplan växer masker fram i dekorverkstaden och nedanför spiraltrappan luktar det färskt sågspån i snickeriet.
Den delen kan nog de flesta föreställa sig. Men att teatern längst ned i källaren har en egen smedja, med två heltidsanställda smeder, det känner inte lika många till.”

Visst verkar det fint? Det får mig att vilja jobba på en teater... Eller i alla fall ta med någon trevlig person till Stockholm i vinter, så att jag får se Stadsteaterns uppsättning av "Bröderna Lejonhjärta". Inte nog med att det är en av Astrids bästa historier, den gör sig dessutom väldigt bra som teater. För några år sedan spelade Göteborgsoperan den, och det var så magiskt bra att jag gick två eller tre kvällar i rad!

Men tillbaka till Stadsteatern. Förutom att alla smiderierna, som det står om i artikeln, verkar helt fantastiska, så är dessutom Helena Blomqvist med på ett hörn! Du minns väl att jag älskar hennes bilder?


Det kan inte bli annat än succé :) Om du också vill gå på teater Miranda, så kan du gå in här för att spana på biljetter och annan spännande information.

(Nu ska jag verkligen sova. God natt igen)

/elin-alice.


Tisdagsutflykt

Hej Miranda.
Idag slutade jag tidigt och då blev det en utflykt till Lidköping. Det finns faktiskt en del fina saker i den staden, Garströms till exempel. Det är ett gammalt tjusigt kafé som har en lång guldig disk med massor av kakor och polkagrisar, tapeter med kolibrier på, guldspeglar och en massa annat fint. Fast det vackraste av allt är alla farbröder som köper bakelser i fina kartonger med snören runt. Det ser så gulligt ut och man undrar vem han ska överraska med en kaka. Sin fina fru, eller om han inte har någon sådan längre så kanske han har en ny söt vän som han vill bjuda på något gott...


Dessutom finns en riktig modist i Lidköping. Hon heter Elisabeth tror jag, fast vi gick inte dit idag för det är så fasligt dyrt med hattar. Vi åkte till Rörstrands outlet i stället. Men det är förstås dyrt med porslin också, trots att det är andrasorteringar, så jag köpte ingenting där heller. Jag skrev upp en sak på önskelistan i stället: fina skålar i färgat glas från Marimekko, såna där som man ska ha mormorskarameller i. Jag vill ha allihopa: rosa, gröna, röda, gula, blå...


Sen åkte vi hem så att jag skulle kunna börja skriva på min inlämningsuppgift i internationella relationer. Men kvällen har som vanligt varit väldigt ineffektiv och jag har fortfarande inte skrivit ett enda ord… Måste verkligen få ihop någonting snart. Nu. Nu. Nu. Eller så kanske jag ser en film i stället. Eller syr en kjol. Eller går och lägger mig i tid, det vore egentligen bäst. God natt Miranda!

/elin-alice.


En liten hälsning från Olympia

Hej Miranda.
Äntligen har jag köpt nya färgband till min skrivmaskin! De senaste åren har jag varit nästan rädd för att skriva eftersom jag trodde att det var svårt att få tag på nya när de jag har nu är ganska svaga. Men det är väl klart att det fanns ett par på eBay – och sedan i fredags finns de istället hemma hos mig och min älskade Olympia.



Nu ska jag sätta mig och skriva långa felstavade brev och blanda fin musik med skrivmaskinsljud, så där som Yann Tiersen gör i Amélie-soundtracket.

/elin-alice.


Bokcirkel vs Babel

Hej Miranda.
Efter skolan träffade jag mina bokcirkelsvänninor: fyra fina flickor som alla går/har gått på min skola. Det var två estet-tjejer som kom på den utomordentligt trevliga idén att starta en bokcirkel och pysslade därför ihop ett par affischer som de satte upp i skolan. När jag såg en av dem i B-husets trappa föll jag pladask. Förutom lite text var det en bild på Jan Guillou - på vars huvud de klistrat fast en röd rosett! När jag dessutom såg att en av skaparna var en söt tjej i min spanska kunde jag inte annat en säga hej och anmäla mig. Senare berättade hon att någon tjyvat Jans rosett. (Lovar, det var inte jag, även om jag är förfärligt förtjust i rosetter...) Jan Guillou utan rosett är inte särskilt spännande, så vår debutbok blev istället ”Hey Dolly” av Amanda Svensson.

Den diskuterade vi idag på vår andra kafé-träff. Några av alla ord som nämndes var: tåg, irriterande, könsroller, identifiera, sex, rockstjärnan, manifest, Martina Lowden, Bob Hansson, språk, osympatisk, fascinerande och moral. Men vi är ju fortfarande nybörjare så jag vågar mig inte på en häftig recension inför dig Miranda, fast jag kan säga att jag gav den tre och en halv tekoppar (av fem möjliga). Och att det är underhållande läsning så jag tycker att du ska leta reda på ett ex och bedöma själv.


Nu ska jag se på Babel i SVT och tänka att vårt litteraturprogram på Rådhuscaféet med cheesecake och snö utanför fönstret faktiskt är mysigare än tv-studior med torra vattenglas på borden. Nackdelen kan väl vara att vi inte har Daniel Sjölin. Men du får väldigt gärna vara med och diskutera böcker Miranda. Har du läst något bra den senaste tiden?

/elin-alice.


PS. Jag tycker att du ska gå in på den här sidan och läsa texter nominerade till Lilla Augustpriset. Och rösta på bidrag nummer två – för det är vår ständiga sekreterare Issa som skrivit det :)


Har solsystemet något att säga om den här veckan?

Hej Miranda.
Hittade en kul mapp i vår gamla dator. Den heter ”Horoskop” och dokumenten är från februari/mars 2005. Jag har tydligen skrivit egna horoskop till vänner och bekanta! Flertalet är till ”Jennie (vädur)”, vilket måste vara en av mina bästa mellanstadiekompisar. Så här såg tydligen hennes vecka 11 ut:

Väduren vecka 11
Du börjar få lite ångest gällande vissa skolarbeten, det är en ond cirkel skapad av Jupiters rasande rotation. Men försök bortse från det, allt kommer att ändra sig till det bättre på ett eller annat vis. Du kan hjälpa stjärnorna lite på vägen genom att lyssna på jazzmusik och äta knäckebröd med apelsinmarmelad. Det motverkar dessutom den finne som annars kan komma dyka upp på vänstra axeln. Du känner dig dragen till killar med rosa tånaglar och blonderat hår – du har ju något gemensamt med dem.

Undrar om det har påverkat resten av hennes liv, har inte sagt mer än hej till henne de senaste två-tre åren… Två andra personer som förärats med råd från flum-elin är min moster och syster. Dem har jag ju träffat regelbundet de senaste fyra och ett halvt åren, och jag kan nog inte påstå att deras liv förändrars så förfärligt mycket av följande spådomar.

Skorpionen vecka 11
På sin väg mot vintergatans centrum har det uppstått ett problem runt Pluto: Plutos måne, vid namn Karo, har kommit i fel läge och det finns en risk att den kommer kollidera med Merkurius om det går för långt! För att förebygga detta bör du hålla dig undan alla som är födda i vädurens tecken eller i Tigerns år. Ett annat sätt att motverka förödelsen kan vara att äta mycket grapefrukt, det neutraliserar vissa partiklar i Plutos atmosfär. Håll dig borta från allt som har med stekpannor att göra, det betyder otur gällande ditt arbetsliv.

Stenbocken vecka 11
Du ser fram emot en utflykt som du skall på inom en snar framtid. Var försiktig, det finns en överhängande risk att någonting går åt pipsvängen. Det beror på att Neptunus har fått in en felaktig snurr i sin annars så välbalanserade rotation. Men detta går att motverka genom att hålla sig undan från allt som har med jazzmusik att göra. Och åk inte för mycket hiss, finns det tillgång till trappor så råder stjärnorna dig till att ta dem istället. Du får längre stortår om du äter persikor medans du tittar på antikrundan på televisionen.

Själv är jag vattuman och undrar så vad jag skulle ha hittat på om jag hade skrivit horoskop till mig själv vid den här tiden… Men jag verkar ha överlevt de där veckorna ändå :) Hoppas att din vecka 45 blir bra Miranda.

/elin-alice


Vuxna barn

Hej Miranda.
Förra veckan köpte jag en hög med gamla majblommor på Tradera. Förfärligt billigt förstås, vilket ju motverkar själva syftet med majblomman… Det är himla synd, men det är faktiskt svårt att plocka majblommor så här års, och dessutom är de äldre finare. Rent estetiskt.

Några av blommorna satt på lappar med årtal. Det visade sig att de från 1991, året då jag är född, var rosaste rosa. Så passande :)

Okej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för pyssel av alla blommor (när jag inte har dem på kavajslaget, alltså^^), det verkade bara så fint att ha många majblommor. Har du något förslag Miranda? Så länge nöjer jag mig med att bara låta dem ligga på skrivbordet och se fina ut. Och så väntar jag på våren och de riktiga blommorna, liksom nya snälla små majblommor som jag kan köpa. Undrar förresten vad det blir för färg nästa år…

/elin-alice.


Pumpa-klänningen som mest blev en vanlig orange klänning

Hej Miranda.
Det blev lite stressigt med sömnaden igår så jag hann inte visa dig klänningen innan jag åkte till Mathilda. Mamma hann dock ta ett kort innan jag sprang iväg för att möta Sanna. Så här såg jag ut då:

Halloween är inte min favoritfesthögtid på året så jag ville inte se så läskig ut, men sen när jag tagit på mig min outfit (förutom klänningen består den av fina gröna vintage-strumpbyxor och ett sista minuten-pärlat diadem) märkte jag att den var lite väl mesig och inte särskilt maskeradig. Fast det gjorde verkligen ingenting, för jag var nöjd med själva klänningen i alla fall :)

Kvällen blev också himla trevlig för när vi kom fram till Mathildas hus (som passande nog ligger långt ute i skogen, som var mörk och bara lite fullmånsupplyst), väntade ett gäng häxor och andra odefinierbara små monster på oss.


Somnade dock lite för sent igår, och vaknade därför på tok för sent idag så nu måste jag ägna hela kvällen åt att plugga inför ett prov i svenska i morgon. Hej realismen/naturalismen, hej då Miranda!

/elin-alice.


RSS 2.0