Take another little piece of my heart

Hej Miranda.
I förra veckan låg ett brev och väntade på köksbordet när jag kom hem. Från Socialstyrelsen. Jag vet inte vad jag trodde det skulle innehålla men jag blev lite rädd i alla fall. Fast när jag stått med kuvertet i handen en stund och tillslut vågade öppna det visade det sig att det handlade om donationsregistret. De ville bara kolla så att de där uppgifterna jag lämnade för ett par år sedan fortfarande gällde även efter att jag fyllt arton och blivit myndig. Och det är klart de gör. elin-alice: "Jag donerar mina organ och vävnader efter min död för transplantation och annat medicinskt ändamål". Lite läskigt att tänka på, men viktigt att tänka på innan man dör. För sen kan man ju ändå inte tänka på det. Så om du hade några organ skulle jag helt klart rekommendera dig att donera dem. Här. Det är jätteenkelt!

Något som slog mig idag är hur skönt det är med låtsaskompisar, att ni inte ens har några organ. Att ni inte har några vackra blodiga klumpar av celler som kan bli sjuka. Att ni inte kan dö som sjuttonåringar i hjärnhinneinflammationer eller som farfarar i hjärtinfarkter. Så att man knappt hinner lära känna dem.

Att ni inte kan få ont i hjärtat som min storebror fick idag, så där så att han trodde att han fått en hjärtattack. Fast mamma sade att 26-åringar inte får hjärtattacker, och det fick han inte heller, ringde de och sade senare på kvällen. Men ändå. Med dig behöver jag inte ens tänka de där tankarna.


Och vinnaren är...

Hej Miranda.
Jag läste någonstans att det hade varit tv-gala och Kristallen-utdelning för några veckor sedan. Det hade jag helt missat, och även om jag inte tittade på tv just då och i och för sig inte alls intresserar mig för den sortens program, så tänkte jag att jag kunde ha en alternativ gala här och nu. Miranda, du får ett guldkantat inbjudningskort, och förväntas ta på dig din glittrigaste galautstyrsel (själv är jag just nu iklädd blommig morgonrock). Fanfarer och konfetti, schlagermusik och Robert Gustavsson-sketcher, nu börjar vi!
 
Årets bästa program:
Babel
Juryns motivering: för att det var den enda säsongsstarten den här hösten som jag hade sett fram emot - och för att det var exakt lika mysigt som jag mindes det. På onsdag kl 21.30 sitter jag med en kopp te i TV-soffan och låtsas att Daniel Sjölin och hans gäster sitter i fåtöljerna bredvid.
Daniel Sjölins tacktal: Vilken ära! Vi på redaktionen tackar så ödmjukast och vill passa på att säga att du självfallet är välkommen till studion som hedersgäst i vår allra mjukaste fåtölj. Jag möter dig utanför TV-huset i morgon eftermiddag.

Årets bästa vardagseftermiddags-program:
Project Runway, Top Model och That 70’s Show delar på priset
Juryns motivering: för att vissa dagar när man kommer hem från skolan är man trött och tom i huvudet och då vill man ha någonting amerikanskt i ett par timmar.
Project Runways, Top Models och That 70’s Shows tacktal: Thank you, thank you and thank you.

Årets bästa Project Runway-repris:
Säsong två
Juryns motivering: för att jag sitter och fnissar för mig själv när Santino imiterar Tim Gunn.
Santinos tacktal: ”Where’s Andrae?”
 
Årets bästa ”jag låtsas att jag inte följer denna serie men det gör jag”-serie:
Gossip girl
Juryns motivering: för att det helt enkelt är svårt att stå emot rika, snygga, smala, välklädda, framgångsrika, kära, elaka, amerikanska tonåringar.
Tacktal: Eftersom vi är ganska giriga så vill vi gärna vinna även nästa år, så vi tänkte muta juryn. Juryn får hälsa på hos seriens kostymör och därifrån ta valfri klänning som synts i programmen de senaste säsongerna.
Juryns replik: Tack, men juryn är också ganska girig så för att vara helt säkra på att kamma hem även nästa års statyett bör ni nog ge mig minst tio outfits.

Årets bästa programledare:
Kobra-Kristoffer
Juryns motivering: ögonbrynen och den fina rösten.
Kristoffers tacktal: Tack så mycket. Det här är ett stort ögonblick i min karriär, och därför har jag sparat någonting alldeles särskilt för detta tillfälle. Minns ni att jag ansade mina ögonbryn lite grand då jag hoppade in som nyhetsankare i Aktuellt? Jag har sparat dessa hårstrån och skall nu kasta ut dem i publiken, i ren extas och lycka. Varsågoda
(Kan du tänka dig Miranda, du får Kristoffer ögonbryn! Vad ska du göra med dem? Sälja dem på tradera, konservera dem eller klistra fast dem ovanför dina egna?

Det där var nog alla tv-program jag tittat på i år (förutom nyheterna, men den sortens program brukar väl aldrig vinna pris?), så nu får galan vara slut. Hoppas att du hade en trevlig afton.

Applåder, applåder!


P.S. Det finns förstås en kategori för publikpriser också! Vem vinner ditt TV-pris 2009? Välkommen att nominera, välja kategori och rösta! (i TV-tablån råder anarki)


Påminnelse

Hej Miranda. Nu är det nog en vecka sedan jag senast pratade med dig. Då var det tanken på den framtida Regina Spektor-konserten som gav mig energi att skriva ett par inlägg och prata en liten stund. Men så råkade jag glömma bort konserten och veckan blev förfärligt tung och trött och tyst. Alldeles nyss plingade det dock till i inboxen – ett glatt litet mejl från storasyster som jag inte pratat med på alltför många dagar. Tänkte bara dela den fina påminnelsen med dig, för jag blev på väldigt mycket bättre humör och hoppas att du också blir det när du får dagens dos av vacker musik. Och jag överlever ju inte utan regelbunden systerkärlek.

"
Regina Spektor - Fidelity - T in the Park 2006
Ett maste pa youtube sager jag!=)
nu har jag internet hemma sa om du bara ar online nangang sa kan vi msna och skypa och allt vad det heter...=P
jag aaaaaalskar dig syster!!! och vi ska pa reginakonsert!
puss!"



/elin-alice.


Good morning starshine

God morgon Miranda.
Den här dagen har börjat bra. Jag hade bett min bror komma upp till mitt rum innan han gicktill skolan, för att se till att jag inte av misstag gav mig mer sovmorgon än vad som var meningen. Men förutom att be honom göra detta hade jag kvällen innan också hittat våra gamla utklädningskläder och burit upp tre kassar från källaren. Nu stod dessa utanför mitt rum, och vad gör då lillebror när han ser dem? Jo, han tar på sig mustasch, glasögon (av modell som är modern nu för tiden, vad säger det om vår utklädningskasse egentligen?), clownnäsa, rosa hatt. Och dessutom det där emil i lönneberga-trägeväret. Med dessa tjusiga accessoarer rusar han in på mitt rum sjungande ”hujeda mig…”. Det var väldigt fint att vakna utav skratt.

Nu måste jag rusa till skolan. Ha en bra dag!

/elin-alice


RSS 2.0