Fjärilen och blomman

Hej Miranda.
När min musikaliska mamma ska sjunga tjusiga sånger behöver hon ibland lite hjälp med översättning av texten, eftersom det är himla viktigt att veta vilken känsla man sjunger om. Ibland är det engelska texter vilket inte brukar vara omöjligt invecklat att översätta (även om det ibland är svårt att hänga med i de gamla låtskrivarnas tankebanor) men ibland hämtar hon noter till en fransk sång. Min franska är bortglömd och ganska klen, men jag lyckades i alla fall hitta de flesta av orden till Victor Hugos "Le Papillon et La Fleur". Och åh, vad fin den är. Om du känner någon snäll person som kan franska så kidnappa honom eller henne och be om högläsning:

La pauvre fleur disait au papillon céleste:
Ne fuis pas!
Vois comme nos destins sont différents, je reste.
Tu t'en vas!

Pourtant nous nous aimons, nous vivons sans les hommes,
Et loin d'eux!
Et nous nous ressemblons et l'on dit que nous sommes
Fleurs tous deux!

Mais hélas, l'air t'emporte, et la terre m'enchaine.
Sort cruel!
Je voudrais embaumer ton vol de mon haleine.
Dans le ciel!
 
Mais non, tu vas trop loin, parmi des fleurs sans nombre.
Vous fuyez!
Et moi je reste seule à voir tourner mon ombre.
A mes pieds!

Tu fuis, puis tu reviens, puis tu t'en vas encore
Luire ailleurs!
Aussi me trouves-tu toujours à chaque aurore
Tout en pleurs!

Ah! pour que notre amour coule des jours fidèles.
Ô mon roi!
Prends comme moi racine ou donne-moi des ailes
Comme à toi!


Min svenska översättning är verkligen inte vacker och poetisk, så det är nog bäst om du går in här och läser den på engelska i stället.

/elin-alice.


Tandkrämsposen

Hej Miranda.
I morse när jag hade sminkat mig, ätit frukost och klätt mig tittade jag på klockan och upptäckte att det var flera minuter kvar tills det var dags att gå till skolan. Helt rätt tid för en "dagens outfit"-bild, tänkte jag. Så fram med kameran och bort med alla adventsljusstakar, telefoner och filtar som låg i fåtöljen. När dessa små bestyr var klara kom jag plötsligt på att jag hade glömt att borsta tänderna! Jag gillar att borsta tänderna så att inte göra det innan jag gick hemifrån är stört omöjligt, men eftersom jag inte hade flera timmars sovmorgon förstod jag att jag inte skulle hinna med både tandborstning och bild - så det fick bli en kombination i stället.


Klänning - Tradera
Kort kofta - H&M
Dubbla strumpbyxor - Lindex & H&M


Men det blev förstås stressigt ändå så jag var tvungen att rusa till skolan utan att lägga in bilderna i datorn och bloggen. Nu är jag hemma igen men trots att jag förstås gjort mer spännande saker idag än att borsta tänderna, så finns det ingenting som är så där övernaturligt häpnadsväckande och vackert att berätta om. Även om förutsättningarna för det alltid är lite större när man har en av sina favoritklänningar på sig. Och klänningen är fortfarande på och dagen inte slut än.

/elin-alice.

PS. Denna pose rekommenderas verkligen inte, eftersom jag var väldigt nära att spilla tandkräm på klänningen. Det hade förstört dagen alldeles totalt.


Vad katter sysselsätter sig med när det snöar

Hej Miranda.
Idag tänkte jag berätta lite grand om min katt Saras liv. Hon är en typisk villakvarterskatt. Du vet, sådana där katter som är vana vid att kunna spendera en (lååång) stund av dagen sovandes inomhus, för att i nästa få springa ut och leka med grannkatterna eller de stackars småfåglarna innan det är dags att komma in igen och bli serverad riktig (konserverad, köttig, illaluktande) mat. Förutsatt att någon är hemma och öppnar altandörren för dem alltså (någon som jag). Men dessa katter har det inte lätt så här års. För med månader av snö bryts dessa avundsvärda rutiner: nu är det på tok för kallt och vitt för de bortskämt bekväma katterna att vara ute mer än ett par minuter i taget - strax efter att man på högljudd begäran släppt ut dem kommer de skrikandes tillbaka till ytterdörren och vill in i värmen.

Problemet är att inomhusvistelsen är så förfärligt tråkig! När det är så mycket snö på fönsterblecket att man som liten katt inte ens ser ut, vad underhåller man sig med då? Jagar dammråttor? Kelar med mig? Spelar piano med sina söta små trampdynor?

No no no. Katter som min tuggar papper! När hon tröttnat på att försöka bryta sig in i min pappersinsamling springer hon ner till musikrummet för att leka med mammas utspridda noter. Ett exempel på ett inte alltid så uppskattat tidsfördriv. Vad gör du på vintern Miranda, när du tröttnat på elaka snöbollskrig och blåmärkesframkallande pulkabackar och allmänt sönderfrusna tassar? Några tips på hur vi ska överleva februari månad utan att vara så där negativa och vårlängtande? Jag känner mig nämligen precis som katten.

/elin-alice.


Söndagsstädning

Hej Miranda.
Idag, den sista lovdagen, gjorde jag en lista över saker som behöver göras hemma innan jag får hitta på något mer underhållande. Förutom punkter som "kolla folkhögskolor och framtider", "göra italienskaläxan" och "flytta filer från gamla datorn innan den går sönder" finns STÄDA RUMMET OCH KLÄDKAMMAREN med på listan. Och att städa klädkammaren är minsann inget litet projekt; för att kunna dammsuga behöver man ju bära ut allting som står på golvet. När man gjort det ser rummet utanför ut så här: (Allt förutom den vita soffsaken och hyllan med filmer är alltså sånt som till vardags återfinns på golvet innanför den öppna dörren.)

Jag blir alltid lika förvånad över att alla de där sakerna fått plats i det inte så värst många kvadratmeter stora rummet, men på något märkligt sätt går det. Eller kanske inte, för det är konstant stökigt därinne... Någon gång ska du få se vad som finns innanför dörren också - i byrån och på galgarna och alla krokarna. Men inte idag för nu måste jag leta reda på dammsugaren och städa klart, innan katten kommer upp på övervåningen och börjar tugga sönder mina skor eller somnar i någon av lådorna.

/elin-alice.


Karamellfärgade varelser och videor på internet

Hej Miranda.
Tänkte berätta om några små saker i den stora internetvärlden som gjort mig glad sedan jag skrev karamellfärgsinlägget förra veckan. Här kommer åtta favoriter:
-En länk. Från sötaste söta Linnéa.
-Kommentarer och många nya Mirandor, som denna Linnéa introducerade mig för.
-Norah Jones "Chasing pirates"-video som spelas om och om och om igen.

-Angeliqas reseguide, för att sommarplaner är ett perfekt tidsfördriv.
-Felicias stopmotionvideo med non-stop och andra krigiska godisar.
-Ett nytt, om än väldigt litet, blogg-inlägg från Boys who blush. Bloggen är så väldigt vacker, även om den är nästan försvunnen och jag måste vänta många dagar mellan livstecknen. Men det gör faktiskt ingenting alls, för väntan kan vara fint. Man väntar på historier och sagolika teckningar som ser ut så här:

-www.adriapetty.com, för att där finns fina musikvideor och fin musik.
-Och sist men inte minst: Ella som specialsydde en spotify-lista med det fantastiska namnet "fjorton liter karamellfärg". En sådan snäll människa!

/elin-alice.


Paris gör fyra februarigrå dagar perfekta

Hej Miranda.
Nu ska du få se mina fyra dagar i Paris (eller egentligen bara två, för dag ett och fyra är i själva verket mest resa). Paris är en alldeles underbar stad, för där bor nämligen världens bästaste storasyster. Den här gången tog jag dessutom med vår lillebror, så att vi kunde leka allihopa och förvandla Åsas rum till ett pyjamasparty genom att slänga ut madrasser över hela golvet. Hon har ett rum hos ett sött spanskfranskt par i ett kvarter i sjuttonde arrondissemanget, på en gata som ser ut lite grand så här:




Men vi satt förstås inte inne i den tjusiga våningen hela dagarna, utan gick ut på turistiga äventyr. De senaste gångerna jag varit i Paris har det inte blivit så värst mycket turistfina saker, men det tog vi igen genom att följa med den roliga och irlandsaccentade guiden Ann-Marie på The free walking tour. Hon hade roliga historier och anekdoter om precis allting, men jag tog fram kameran och sprang i väg lite då och då i alla fall. Vid Louvren och Tuilerierna till exempel:



Nästa dag gick vi på en annan rundtur. I katakomberna. Ska jag vara ärlig så är det nog inget jag rekommenderar dig, om du är en framtida Paris-turist Miranda. Försök föreställa dig det här: 130 trappsteg ner i underjorden finns gångar som går under hela Paris (sammanlagt sisådär 300 km, fast bara 20 km öppna för oss). Gångar som är fyllda med dödskallar och skelett från miljoner Parisare (i slutet av 1700-talet bestämde man sig för att flytta bort döingar från överfyllda kyrkogårdar, ner i de underjordiska gångarna där de inte var en äcklig hälsofara). Dödskallar och skelett som är lagda i mönster utmed väggarna. Läskigt, eller hur?

I slutet av tunneln lovade vi syskon varandra att se till att om vi någon gång dör, så ska vi kremeras. Fast förstås, det är rätt coolt därnere, och det blir häftiga tankar när man tänker på livet de där skelettbitarna levde. Om huruvida människorna i tunnlarna kände varandra väl, var de levde ovan jord och hur Paris var i deras liv.

Och man kan tänka på scenen i Ringaren i Notre Dame, där de går ner i katakomberna för att hitta till Mirakelgården.


Du fick en massa bar-bilder i det förra Paris-inlägget, så nu nöjer jag mig med att berätta att vi en av kvällarna gick på en konsert med en himlans bra gitarrist som spelat med Manu Chao. Och så fick jag prata framtidsplaner och politik med Juan Pablo, skratta åt frisyrer med hans och Javiers (Javier är förresten min systers pojkvän, med cheap monday-jeans och fäbless för punk och 90-talsfrisyrer) söta väninna och bli given en ros av en galen man. Sen tog vi sista metron hem.


Jag måste nog erkänna att jag var en ganska dålig syster med en massa grinigt humör hela veckan, men det flyger långt långt bort när man som systrar tar funikulären upp till Sacré-Coeur på Montmartre-kullen (du vet, där Nino springer omkring i Amélie-filmen?), där det finns solnedgång och en utsikt bättre än från Eiffeltornets topp.



Fast det där med Eiffeltornet vet jag inte säkert, för jag har inte varit där själv än. Jag nöjer mig med att se det från olika håll på marken. Fast ibland ser man det inte alls, åtminstone inte toppen. Paris kan vara väldigt storstadsgrått, men även om det inte syns på alla de här fotona så var det en massa sol också! Det kändes som en blandning av vår och höst, och inte alls som den snöstormsvinter vi kom hem till.

Åh, jag vill tillbaka till allt det där.

/elin-alice.


Bonjour & Au revoir

Hej Miranda.
Jag vet att jag inte har pratat så mycket med dig de senaste veckorna och trots att jag blivit på lite bloggigt humör igen så måste jag berätta att jag kommer vara tyst ett tag till.  Idag bär det nämligen av till Paris! I resväskan finns en stor godispåse, en lillebror, en bok av Jorge Enrique Botero, några klänningar och en kamera. Men allt det där får du höra om på fredag, när jag kommer hem igen. Vi ses då!

Foto: Elliot Erwitt.

/elin-alice.


Uno dos tres cuatro cinco seis siete

Hej Miranda.
Här kommer en likadan "7 intressanta och ointressanta saker om mig" som både Angeliqa och Linnéa har gjort.

- När jag var yngre brukade jag möblera om på mitt rum en gång i månaden, men nu har jag hittat nästan helt rätt och har inte flyttat på möblerna på flera år.

- Jag badar nästan aldrig. De senaste åren har jag bara badat ungefär en gång varje sommar. Förra året blev det dock lite mer, eftersom jag var i Spanien en vecka och det liksom var lite för varmt för att jag skulle motstå. Men annars smiter jag alltid undan och sitter på bryggan när kompisarna plaskar runt.


- Sedan jag var tio-tolv år har jag i genomsnitt ätit pasta fyra-fem gånger i veckan. Vissa dagar äter jag tre portioner spaghetti bara på en dag - till frukost, lunch och middag.

- Jag läser fortfarande Kitty-böcker. Jag samlar till och med på dem, och ska ställa upp allihop i en hylla på mitt rum snart, bara för att jag tycker att det är så snyggt med de likadant röda wahlströmsryggarna.

Jag fick tre Kitty-böcker i födelsedagspresent.

- I tvåan hade jag högsta betyg i alla ämnen utom idrott och matte.

- Jag avskyr vanlig majs, men älskar den i alla andra former: minimajs, majskolv, majschips och popcorn. Jag älskar verkligen popcorn, särskilt med smörkryddan som Sanna och jag brukar köpa på sf-biografen.

Ett majsfält i Picardie.

- Jag måste dra ur alla kontakter till stereo och dator på mitt rum när jag ska sova, för att jag stör mig så på de små, surrande, tjutande ljuden och ljusen från elektronikprylar.

Och nu ska jag sova, så god natt datorn. God natt Miranda. (Fast så där skrev jag bara igårkväll, men eftersom blogg.se bråkade så får du se inlägget nu.)

/elin-alice.


Karamellfärgstankar en torsdagskväll

Hej Miranda.
Saker man kan sitta och tänka på om allt känns lite trist så här på torsdagskvällen:
- gatunamnet Rue du Cirque (=cirkusvägen), som min systers pojkvän bor på.
-
det supersöta klippet som niotillfem visade tidigare idag.
- rosa vaniljkräm.


För alla dagar blir glada av karamellfärg, inte sant? Just nu önskar jag dock att jag hade flera liter karamellfärg, men tyvärr är flaskorna alldeles för små och innehållet nästan slut. Kan inte ni hjälpa till att fylla på dem med fina tankar, länkar och låtar? Vad som helst som är rosa, fint och fluffigt och som gör oss lite gladare i kväll.

/elin-alice.


Fantasyfilmens fantastiska kläder

Hej Miranda.
I natt har jag sett filmen "Guldkompassen", som är baserad på en bok av Philip Pullman. Vissa nätter behöver man helt enkelt lite fantasyfilm som man lånat av en väninna. För jag vill också kramas med isbjörnar, ha gyllene magiska föremål i min hand och framförallt så vill jag ha de fina kläderna Lyra har på sig. Så här ser hon ut:

Snälla, ge mig en sagovärld med sagolika kläder. Snälla?

/elin-alice.


Studiebesöksskolk blev sömnad i stället

Hej Miranda.
I torsdags skulle treorna egentligen åka till Trollhättan för att hälsa på hos högskolefolket där, men det tyckte jag var slöseri med tid så jag stannade hemma. Förlåt alla trollhättor där ute, men jag vill verkligen inte flytta till er och jag är trött på allt högskoleprat. Ni har visserligen en fin folkets park där jag varit på konsert ett par gånger, men i torsdags ville jag hellre vara hemma och sy. Hela klänningen sydde jag klart igår, och den ser ut så här:

Jag måste väl erkänna att jag inte är helt nöjd; jag vet liksom inte vad jag ska ta mig till med ärmarna! Det blå tyget är köpt på second hand och det räckte inte till ärmar också >.^ Plus att jag kanske ska leta reda på ett par vita knappar att sy fast på framsidan (fast bara för syns skull, för det är dragkedja i bak). Men den fungerar i alla fall att gå ut och leka i nu, så jag är glad ändå.

/elin-alice.


Trackslistan 6/2-10

Hej Miranda.
Minns du att jag förra lördagen visade vilka låtar på Trackslistan jag gillar? Idag har jag röstat på dessa:

Jonathan Johansson - Aldrig Ensam
Laleh - Bjurö Klubb
Shout Out Louds - Fall Hard
Regina Spektor - Eet
Kashmir - Mouthful of Wasps


Om du också vill rösta på fina låtar, så kan du göra det här.

/elin-alice.


Brontës brittiska hedar och hämndlystna älskare

Hej Miranda.
Du vet ju att jag älskar kostymdrama i form av Jane Austen-filmatiseringar men systrarna Brontë är minst lika bra. Särskilt Emilys "Svindlande höjder" som på ett sätt kanske till och med är lite bättre än Austens alla kärlekshistorier. Man slås i alla fall av skillnaden och hur dramatiken och karaktärerna är ganska mycket mer avancerade och djupa än vad Austens kärlekskranska, men ack så fantastiska, hjältinnor är. Hur som helst, i kväll såg jag just "Svindlande höjder" tillsammans med en lika kostymdrameälskande väninna. Jag har nog sett en eller kanske två andra versioner av historien tidigare, men jag tycker verkligen att du ska försöka få tag i den här ITV-miniserien från förra året. Lite blandade skådespelarprestationer förstås, men några mycket mycket bra. Och lite så här ser de ut när de spelar de olika generationerna av människorna på Wuthering Heights och dess omgivningar. (Omgivningarna är förresten engelsk hed och vädret är ett nästan ständigt oväder med ösande regn, som passar all ilska, hämnd, död och kärlek himla bra.)

Så fort jag har tid ska jag gå till biblioteket och låna boken också.

/elin-alice.


En vit och stenhård version av ansikten jag ser varje dag

Hej Miranda.
På rasten följde jag med ett par klasskamrater till bildsalen, där de skulle göra en gipsfigur föreställande Mathildas fina face. Hon var tvungen att lägga sig på bordet och det såg så väldigt märkligt ut alltihopa så jag gav mig själv uppdraget att dokumentera processen. Så här såg det ut, i det tyvärr ganska tråkiga grå ljuset:

Visst kommer ordet "obduktionsbord" upp när man ser dem?

När jag gick på högstadiet var jag förfärligt tjuvaktig - jag tog tiotals extra skrivhäften så fort läraren öppnade skåpet längst bak i klassrummet och när jag hittade ett paket pastellkritor i ett tomt klassrum tvekade jag inte att ta med mammas och pappas skattepengar hem till mitt privata förråd - och när jag såg alla dessa fina färgpennor var jag väldigt nära att falla tillbaka i mitt kleptomanska beteende. Men jag sansade mig, man får ju faktiskt inte stjäla...

Vid bordet bakom mig fortsatte arbetet i det vita materialet. Det var precis lika märkligt som det ser ut. Linnéa som var konstnären tyckte det var mysigt med all plast och geggiga gipsblandning; Mathilda hade inte lika kul eftersom hon inte kunde se någonting och knappt andas. Plus det faktum att hon låg på ett bord.

När jag stod och tittade på alla sedan tidigare klara masker började jag undra över de okända människorna i Mathildas och Linnéas Bild&Konst-klass. Alldeles tomma och opersonliga och gjorda i gips. Som en samling av människoöden som påminde mig om ett resereportage på TV som jag såg när jag var liten. Bilder från en musee-hylla av dödskallar efter en massaker i Sydostasien. Bara att innehållen i dessa huvudformer ser jag varje dag i skolan. De lever och går runt och är människor med känslor som jag kanske känner saker för. Men trots att allt är på låtsas och mellanstadienivå (det är en väldigt trevlig i-valskurs de hittat!) är de ändå lite läskiga.


/elin-alice.


RSS 2.0