Hela världen får plats i 780 kilobyte

Hej Miranda.
I morgon har jag geografiprov. Bara ett litet prov, på kartor över europeiska länder och saker i Skaraborg och Sverige. Sånt där som man lärde sig när man gick i femman, fast som alla har glömt nu - så det kanske finns en poäng med provet trots allt. Hur som helst så älskar jag kartor och alla floder, berg, städer och gränser verkar ha fastnat nu. Delvis tack vare Seterra som jag hittade på min förra dator för ett par år sedan. Det är ett geografispel som man kan ladda ned till sin dator här. Trevligaste tidsfördrivet, som man dessutom lär sig något av! När jag var som mest besatt av Seterra lärde jag mig alla amerikanska delstater och nästan alla länder i Afrika. Visst har jag glömt ganska mycket men nu har jag laddat ned programmet till min nya dator så att jag kan repetera och tävla på den tomma topplistan.

När jag klickar runt på kartan över "Europa: huvudstäder" får jag sådan förfärlig reslust. Wien, Budapest, Vilnius, Dublin, Rom, Prag, Berlin, Belgrad, Helsingfors, Köpenhamn, Amsterdam, Moskva... Jag vill åka överallt! Men det är ju skönt att veta att jag har 100% rätt, för det borde betyda att jag kommer hitta dit någon dag.


/elin-alice.


Ett traditionellt födelsedagskalas

Hej Miranda.
Eftersom min födelsedagskväll förra veckan inte var vidare festlig (jag låg i soffan och feberfrös, trots att jag hade dubbla täcken, och såg på dokumentär i SVT. Om sophämtning i Egypten. Hur roligt tror du att det var?) så jag hade kalas idag i stället! Tänkte att du kunde få vara med och se några bilder.

Jag klädde upp mig i min omsydda, men fortfarande för stora, Stop staring-klänning med en miljon prickar.

Och gjorde en tårta. Kolla vad fina tårtljus jag har! Jag älskar dem.

Jag fick inte bild på alla upptåg och allt prat och paketöppning (jag fick fina anteckningsböcker, chokladkakor med disney-figurer på och annat trevligt. Och tre Kitty-böcker, men den konstiga samlingen ska jag berätta om en annan gång), men när vi spelade spel lekte jag med kameran så fort det var någon annans tur att kasta tärningen och svara på frågorna och flytta sig runt den färgglada spelplanen.

En av mina gäster var ouppfostrad och vann över födelsedagsbarnet, men det gjorde inget för jag var bra ändå och svarade rätt många gånger. Jag fick frågor som ”Vilken bitande roll är den ungerske skådespelaren Béla Lugosi mest känd för?”.

Precis som alla gamla födelsedagskalas avslutades detta med film. Jag var glad för folk verkade uppskatta min trave av DVD:er (tja, förutom alla tusen Jane Austen-filmatiseringar) och efter långa överläggningar fick vi se Audrey Hepburn och Fred Astaire i ”Funny face”. Fint! Och kvällen var fin, för allt var precis som på sådana kalas man hade på mellanstadiet. Bara att kompisarna är lite snällare och äldre nu.

/elin-alice.


Lördagar i P3, 12.03 - 14.00

Hej Miranda.
Det var jättelängesen jag lyssnade på Trackslistan i P3 senast, men idag har jag tagit mitt samhällsansvar och varit inne på hemsidan för att rösta! Man får klicka i fem låtar man gillar och jag valde dessa:

Kent - Hjärta
Regina Spektor - Eet
Shout Out Louds - Fall Hard
Laleh - Bjurö Klubb

Monty feat. Lorenz - En Till Himmel


Vilka låtar från listan skulle du rösta på?

/elin-alice.


Frisk som en fisk

Hej Miranda.
Dagar utan huvudvärk och värktabletter är trevliga dagar. Man kan arbeta flitigt i skolan. Man kan sitta i biblioteket och fnissa med sina klasskamrater. Man kan se mattanter som är på trevligt humör. Man kan äta lax. Man kan äta efterrätt i skolans matsal. Man kan äta crème brûlée för första gången alltså.

Man kan skratta åt den dumma filmkunskapslärarinnan. Man kan köpa dyrt vitt tyg. Man kan bli frågad om balklänningar. Man kan gå arm i arm på stan med sina bästisar. Man kan se folk med neongult hår bland H&M:s neonfärgade linnen. Man kan fnysa åt mellanstadietjejgäng. Man kan säga hej till folk man känner. Man kan ha beslutsångest över fredagsmyset på willy:s utan att bli trött. Man kan köpa gröna koftor med röda prislappar (74.50:-).

Man kan äta tacos. Man kan köpa Royal Albert Hall-biljetter. Man kan tänka på London i april. Man kan titta på flygbiljetter till Paris. Och sen kan man ringa sin storasyster och berätta om dem, så att man kanske kan köpa dem.

Det där allra sista har jag inte hunnit med än, men det kan jag göra nu.

/elin-alice.


Födelsedag + feber = inget fint födelsedagskalas

Hej Miranda.
Idag fyller jag nitton år, men det är inte alls kul och festligt. Nej, det här är nog den tråkigaste födelsedagen i mannaminne, för jag är sjuk. Febern och huvudvärken ställde till och med in mitt kalas! Och jag som hade de finaste tårtljusen och ballongerna och lekarna och allt. Titta bara:

Det borde faktiskt vara förbjudet att bli sjuk på sin födelsedag. Nu ska jag krypa tillbaka till sängen och bli frisk, så att jag kan hitta en ny dag för mitt kalas. Men det är ju inte samma sak att ha kalaset på fel dag... Fy alltså!
(Åh, vad jag tycker synd om mig själv!)

/elin-alice.


En snöig sommarstuga och frusna fötter

Hej Miranda.
Idag skulle jag egentligen åkt skridskor men planerna ändrades lite och i stället hamnade jag ute vid vår sommarstuga. Som inte var särskilt somrig.



Men det var väldigt djup snö, som smög sig in mellan känga och strumpbyxa så att det blev kallt. Det resulterade i att när jag kom hem somnade jag under flera täcken och försov mig till min lördagkvällskompisdejt, och stannade i sängen resten av kvällen tillsammans med Feber, Frossa och Huvudvärk. Men nu börjar jag må bättre, och tur är väl det för jag fyller år om ett par timmar :)

/elin-alice.


Ett silverglittrande skelett

Hej Miranda.
Om du förresten är en av alla de som tror att manliga konståkare bara har läskiga trikåer på sig jämt, så tror du fel! Eller tja, inte läskiga som i obehagliga, men möjligtvis läskiga på ett sött och spöklikt sätt. Kolla bara in Kevin van der Perren!

En glittrande skelett-dräkt med ben och paljetter! Så tjusigt!

/elin-alice.


Isprinsar och TV-tips

Hej Miranda.
Tänkte bara tipsa om att SVT sänder konståkning från EM i Tallinn varje dag den här veckan. Det är den finaste TV:n jag vet och jag har alltid drömt om att bli en isprinsessa. Så att jag kan få en isprins. Kristoffer Berntsson till exempel!

För att han förut har åkt till musik av Yann Tiersen. Hur fint är inte det? Då gör det liksom inget att man ramlar ibland.

(Åh, om SVT-klippet inte funkar längre så finns samma program här.)

/elin-alice.


Ett hjärta

Hej Miranda.
Igårkväll gräddade vi våfflor och lyssnade på Andreas Grega vilket var väldigt fint. Fint var också att det blev smet över så jag kunde få våffla våfflor till frukost!

En bra start på dagen känns det som. Nu ska jag snart tillbaka till skolan för att fortsätta med dagen och se om det blir fint det med. Vi ses!

/elin-alice.


Tack till tomten, lite i efterskott.

Hej Miranda.
Julklappsbytarprocessen är alltid ganska utdragen hos mig, så först nu kan jag på riktigt visa vad jag fick. Inte allt förstås, utan bara det allra allra finaste. Stora sedlar och perfekta presentkort i alla ära, men jag gillar ofta de små och billiga presenterna mest för de är mer personliga och uttänkta till just mig. Som de här:

De finaste frimärkena jag någonsin ägt (till och med finare än de tjusiga modefrimärkena som kom för ett par år sedan). Rosa blindskriftsfrimärken!! De förtjänar verkligen två utropstecken, för jag visste inte ens att det fanns.

Och tio tågfrimärken. Jag gillar tåg. Min fina farfar (som jag visserligen nästan aldrig riktigt har träffat) var lokförare när han levde och jag intalar mig att min lilla kärlek till tåg har med det att göra.

En massa klistermärken. Med ugglor till exempel.

Pysseltidning med Prinsessan Lillifee. Sedan den första gången Sanna kom hem från Tyskland med en Prinzessin Lillifee-muffinsmix till mig har jag varit förälskad. Det är så fint och rosa och pyssligt och prinsessigt och ballerinigt så jag vill ha allt som går att få tag på i Lillifee-väg.

Kan du då förstå hur glad jag blev när det följde med en ring till tidningen, med tillhörande ask dessutom?

Sen måste jag förstås visa mina nya Muminmuggar. Fyra stycken!

Jag fick förstås fler fina saker, som kanske kan visas upp i andra sammanhang senare. Men jag måste få vara lite girig också och nämna några av de saker som står kvar på min kilometerlånga önskelista till födelsedagen om en vecka:
ett slott
en rosa jordglob
symaskinsnålar
60-talkamera
och Marimekkoskålar i färgat glas


/elin-alice.


För en vecka sedan satt jag på ett plan på väg till Paris

Hej Miranda.
Nu har jag varit frånvarande från både min egen och andra bloggar i en hel vecka, och på en vecka hinner det hända så många saker att det känns alldeles svårt att veta i vilken ände man ska börja. Men jag bestämmer mig för att börja med att visa bilder från Paris, som visar lite hur mina dagar (fredag kväll till tisdag morgon) såg ut.

Alltså: sena nätter med fina människor, många kilometer metro, mysiga matäventyr* och eftermiddagspromenader i tjusiga parker. Allting med min storasyster i minst ett hörn. Men Paris-resan var förstås så mycket mer. Både fina och mindre fina saker. Det mindre fina behöver du inte höra om, och förresten överväger det fina det fula. För har man blivit kallad äppelpaj, givit leenden till söta metro-musiker, pratat politik, sett hela Lilla sjöjungfrun på youtube, ätit apelsiner till frukost och fått umgås med världens bästa storasyster, ja då är man väldigt nöjd och glad ändå.

/elin-alice.

* = vissa dagar åt jag nästan ingenting, men mål väl värda att nämnas är följade: getostmackor och bakelse på ett boulangerie öppet klockan halv fem på natten, chokladbollar till frukost, hemgjorda pajer som fick åka tunnelbana till Juan Pablos lägenhet på andra sidan stan och jordgubbstårta som åts med händerna.


Knut

Hej Miranda.
Idag är det tjugondag knut och julen dansas ut ut ut. Du får en gammal julanknuten anteckning från min anteckningsbok för det.

Jag ska köpa en hel burk med pepparkakor och krossa dem i tremiljoner trehundratrettiotretusen trehundratrettiotre bitar och önska många önskningar om att jag lär känna honom.


För som du säkert vet får man önska sig något om man lyckas dela en pepparkaka i tre delar. Kruxet är bara att vissa säger att man inte får säga ett endaste ord fram tills julafton om önskan ska gå i uppfyllelse. Men om man är tyst i 345 dagar får man inga nya människor i hjärtat, så jag fortsätter dagdrömma och prata trams i stället.

/elin-alice.


Ett litet litet bonsoir bara

Hej Miranda.
Självklart ska jag berätta för dig om Paris, men det måste vänta till fredag eftermiddag för nu måste jag börja skriva på min fyrasidiga konfliktanalys som ska lämnas in om trettio timmar. Och så ska jag försöka återuppliva mitt internetliv - när jag kom hem i går kväll väntade till exempel 109 inlägg på bloglovin. Ni skriver alla så himla fina saker, så det är nästintill omöjligt att veta var man ska börja läsa... Men hur som helst måste det också vänta ett par dagar. Hej så länge!

/elin-alice.

PS. Du får en text som skrevs lite tidigare för just en sån här onsdag i januari. Vänta lite bara...


Au revoir

Hej Miranda.
Skulle bara säga att nu reser jag till Paris! Kommer hem på tisdag kväll, men jag måste plugga en hel massa den veckan så det är inte säkert att vi hinner prata då. Hoppas att du får fina dagar Miranda. Det kommer jag få.

/elin-alice.


Sandstrand och sommarläsning

Hej Miranda.
Jag gillar biblioteksböcker av en massa olika anledningar. En av dem är att böckerna är ens egna samtidigt som de är alla andras. Det märktes så fint när jag lånade ”Extremt högt och otroligt nära” av Jonathan Safran Foer för en andra gång. Det var nämligen precis som om jag tagit den ur min egen bokhylla, för jag kan se spåren av att jag läst den tidigare. Inte genom hundöron eller anteckningar i marginalen, utan genom små små sandkorn som fastnat i luftrummet mellan bok och bokplast.

Det är sanden från stranden i Alicante, för jag hade med just den här boken när jag var där i somras. Nu undrar jag bara vilka som har lånat boken mellan mina två tillfällen, och om de har tänkt på mig och mina sandkorn och tänkt likadana tankar om boken som jag. Jag tänker bra tankar om boken: den är jättefantastisk och jag tycker att alla måste läsa den. Särskilt du Miranda.

/elin-alice.


Saker som får mig att tänka på en annan årstid

Hej Miranda.
Idag poppade en lista upp i mitt huvud. En lista över saker jag längtar akut efter och önskar fanns framför mig precis just nu. Så här ser listan ut:

Plommon
Håkan Hellström
Danmark
Knästrumpor
Tidiga mornar då alla i kvarteret sover utom jag som är ute i det fina ljuset
Cykelutflykter och picknickar



När jag ser på listan ser jag en gemensam nämnare. Sommaren. Jag brukar egentligen inte tycka så värst bra om sommaren men när jag börjar tänka på det så finns det trots allt väldigt många fina saker att fylla dagarna med vid den tiden. Och så är det förstås alltid lättare att längta än att uppskatta det som finns utanför fönstret.

Men vet du en fin sak som hände när jag promenerade ner till stan idag? En äldre dam gick förbi och sade ”en blir glad när man ser dig för man tror det är vår!”. Jag blir så himla glad av sådana saker och gick och log stort resten av vägen till kaféet, och märkte inte alls att det var alldeles iskallt. Fast att jag bara hade blåvitblommig kort kjol och vita strumpbyxor på mig. Och kängor, basker, vinterjacka, sjal och vantar förstås. Jag har tyvärr ingen tjusig outfitbild ute i vacker snömiljö, men så här ser det somriga H&M-kjoltyget ut:

Vad för saker längtar du efter?

/elin-alice.


Ett brev, en skiva och världens vackraste vän

Hej Miranda.
Jag har världshistoriens finaste brevväns-vän.

Varje gång jag får ett rosa-lila brev önskar jag att jag kunde vara i närheten av lika fin. Det är jag inte, men jag ska i alla fall försöka skriva ett litet brev nu. Lyssnandes på en av de två(!) blandskivorna som låg i min brevlåda idag.


/elin-alice.


Olika former av fina fröken Austen

Hej Miranda.
I afton var tv-tablån trevlig mot mig och min väninna - vi fick nämligen sitta och se kostymdrama i tre och en halv timma! Och inte vilka kostymdraman som helst, utan rörliga bilder baserade på Jane Austen böcker! Klockan åtta sände SVT andra delen av en ny, och jättefin, Förnuft & Känsla och när den var slut klockan nio började Stolthet & Fördom i TV3. Det var Joe Wrights långfilm från 2005 och trots att de flesta Austen-fantaster brukar föredra BBC-serien från 1995 har jag svårt att motstå den här versionen. Jag var inte så förtjust i den förut men nu har jag sett den så många gånger att jag älskar den med (fast, jag har inte sett den lika många gånger som tv-serien, för den har jag nog sett åtminstone femton gånger. och hela serien är si så där fem timmar lång, så om du är bra på matte förstår du att det är många timmar i dvd-spelaren...). Tänkte visa en av mina favoritscener med Keira Knightley och Matthew MacFadyen, som jag alltid sitter och väntar på varje gång jag ser filmen.

Egentligen borde jag berätta vilken min favoritbok är också, men det är på tok för svårt att välja. Kanske Övertalning. Eller kanske Mansfield Park. Eller kanske... Nej, det är för svårt. Och förresten gör de sig nog trots allt bäst som film - men det är ännu svårare att välja! Jag har sett nästan alla filmatiseringar gjorda de senaste femton åren (för de tidigare är mestadels teaterfilmade och väldigt fula) och har flera av dem i dvd-fodral i bokhyllan, och de tas fram ofta...

Jag har dessutom läst alla böcker skrivna av Jane Austen, jag har varit på teaterföreställningar, jag har försökt sy regency-klänningar, jag har skrivit skolarbeten om författarinnan, jag har varit på väg att besöka Pemberley (eller ja, Lyme Park heter huset som syns i serien. men sen hamnade jag i Frankrike i stället), jag har noter till filmmusiken till flera av filmatiseringarna och jag har en reservation på "Pride and prejudice and zombies" av Seth Grahame-Smith. Jag är kort sagt en nörd vad gäller Jane. Fina kläder, engelsk landsbygd, 1800-tal, sarkastisk humor, romantik och lyckliga slut är helt enkelt ganska oemotståndligt.

/elin-alice.


Pristagare och pedofiler

Hej Miranda.
Idag har jag träffat mina bokcirkelsväninnor. Efter inställda träffar på grund av förkylningar, skolstress och sjuka svärmödrar var det nu äntligen dags att ses igen för att dricka flera liter te och diskutera "Lolita", som vi läste förra (fast nu blev det förrförra) månaden. Minns du förresten att förra gången vi bokcirklade så berättade jag för dig att en av damerna var nominerad till Lilla Augustpriset? Hon vann! Och veckan efter jag fick veta det så hittade jag henne när jag slog upp DN en söndagsmorgon. Om du vill läsa hennes gästkrönika så finns den här.

Dock hade personen som gav vår lilla församling sådan stjärnglans fått förhinder så vi fick diskutera jullov, filmer, kakor, ledighetsdagar och framförallt böcker själva. Jag var inte jätteförtjust i "Lolita", men temat var kontroversiellt och rätt intressant. Det var dessutom ett spännande sammanträffande i valet av bok för i slutet av november just som jag började läsa "Lolita" (som dock hade blivit vald, av Sanna, några veckor tidigare) så uppdagades en skandal på min gamla högstadieskola, som innehöll just en äldre man och en ung flicka! Det är det som Lolita handlar om, om du inte hört talas om boken tidigare, Miranda. Så: spännande och aktuellt tema (även om boken är från 1950-talet) men inte den mest lysande författarinsatsen från Nabokovs sida. Nu väntar jag på nästa bokval, som Cajsa står för, och jag återkommer efter nästa träff om någon månad eller så.

Förresten, har du något tips på en bra bok? Själv läser jag just nu "Veronika bestämmer sig för att dö" (fast i spansk översättning! det går sådär) av Paulo Coelho, "Sonat till Miriam" av Linda Olsson och ett ofilmat filmmanus skrivet av min systers kompis Tory.


/elin-alice.


Nål och tråd men inga nya kläder

Hej Miranda.
Det är ett väldigt tråkigt faktum att jag har sytt ungefär noll klänningar de senaste månaderna. De enda gångerna jag tar fram nål och tråd och symaskin är när sömmar ska lagas eller fållar läggas upp. Det är förstås livsnödvändigt för min garderob att de gamla plaggen kan användas men det är inte så himla kreativt, kul och färgglatt att laga fodret och sy hällor till bältet i min slitna vinterjacka! Som jag gjort idag.

Jag vill sy nya, fina, söta, spännande, egna kreationer i tjusiga tyger och med mängder av band och spetsar och knappar och runda kragar! Men jag har nästintill noll inspiration och ingen som helst ork att göra det. Så jag fortsätter väl med tråksömnaden. Som att bestämma hur många centimeter jag ska klippa av från den där Stop staring-klänningen som jag aldrig använder på grund av den långa längden...

/elin-alice.


Portabel konst

Hej Miranda.
Jag har något slags hatkärlek till plastpåsar. Alla hundratals halvgenomskinligt vita H&M-påsar man prackats på de senaste åren får mig att vilja spy och så ofta jag kan tackar jag nej till påsar när jag står vid kassan. Men sen så finns det faktiskt påsar som är vackra, och dem sparar jag i en av mina samlarlådor i den klädlösa byrån som står på mitt rum. Där finns påsar som är fina som konst, har ett minne, är av ett tjusigt märke(jag har t.ex. en påse som det står "De kungliga slotten" på!), gör en glad eller bara är bra att matcha till kläderna. Här är några av dem:

(Sen har jag ju haft fler, men de har slitits ut av användning.)

Slutsats ett: jag måste förvara mina påsar bättre så att de inte blir så här skrynkliga.
Slutsats två: jag har ett gäng väldigt billiga handväskor. Och resväskor, skolväskor, necessärer. Man kan använda dem till allt när man väl burit hem sina nyköpta varor.
Slutsats tre: återvinning är bland det bästa som finns.

/elin-alice.


Lördagsnattsplanering

Hej Miranda.
Jag har precis köpt flygbiljetter! Till en stad med systerkärlek!

Nu ska jag äta mammas godaste äppelkaka! God natt sen!

/elin-alice.


En kjol som förhoppningsvis kan göra dagen roligare

Hej Miranda.
I eftermiddag har det inte hänt någonting alls av intresse, och jag har inget annat fint att dela med mig av, så jag tänkte visa dig min nya kjol. Den ser ut så här:

Jag hade världens finaste veckade rutiga kjol en gång, men mamma råkade förstöra den i första tvätten för det var något slags sidenmaterial (och liksom, jag lämnar aldrig in saker för kemtvätt). Då blev jag ledsen och sur på mamma, men det har gått över nu för jag har alltså hittat en ny kjol i samma rutiga färg. Som dessutom är puffig och glansig! När jag nu har tagit på mig en ny och fin kjol måste jag förstås hitta på något roligt att göra i den. Vi ses i morgon!


/elin-alice.

(Och ja, de här bilderna är mycket färggladare, gladare och smalare än vad jag känner mig just nu. Men det går nog över.)


En afton

Hej Miranda.
Jag är inte så särskilt förtjust i aftnar i allmänhet och nyårsafton i synnerhet har jag alltid lite svårt för, så jag hade inte gjort några tjusiga planer för gårdagskvällen. Men efter lite dramatik med huvudvärk, missade bussar och obesvarade sms hamnade jag till slut på ett trevligt sätt tillsammans med två vänner som jag tycker om.

Vi firade det mer som vilken jullovskväll och sovaövernatt som helst. Med lite extra god mat och efterrätt och några glas champagne bara. Men innan champagnandet tog vi en sväng med bilen för en månskensfärd till ett berg. Det var mystiskt och magiskt och vi fantiserade om vilda djur som kunde hoppa fram. Flygande lodjur och sånt där, du vet. Tyvärr träffade vi inte på någonting sådant, utan tittade på fyrverkerier i fjärran och månen bakom molnen i stället.

När jag började frysa om fingrarna var det svårt att fota utan blixt och dags att vandra tillbaka till bilen igen. På promenaden pratades det politik, klimat och resor. Och minnen och sånt där som ändå hör nyår till. Och världen såg ut ungefär så här:

Sen fortsatte kvällen och lite av natten och efter det somnade vi och efter frukost och film nästa eftermiddag tog jag bussen hem. Det är nytt år och jag känner mig precis som vanligt. Hur känner du dig Miranda?

/elin-alice.


RSS 2.0