Den vita klänningen

Hej Miranda.
Så här såg min studentklänning ut för ett par dagar sedan:

Men i helgen började jag gråta och skrika att den var det sämsta jag har sett, så jag for till tygaffären för att köpa nytt vitt tyg till kjolen plus flera meter sammetsband. Risken att det blir ännu ett misslyckande är förstås ganska stor när man börjar sprätta sönder klänningen mindre än en vecka innan studenten, men jag hoppas att jag blir lite mindre missnöjd den här gången. Det märker vi på fredag.

/elin-alice.


Tjugosjunde maj tjugohundratio

Hej Miranda.
Dagarna nu är lite jobbiga med många prov varje vecka och tre stycken inlämningar som ska vara klara tills imorgon, vilket gör att jag inte fick gå på estetvännernas vårkonsert i kväll som jag hade tänkt. Tre inlämningsuppgifter som jag förreten inte skrivit en enda rad på än och inte vet om det kommer bli någonting av.

Men när det är så här så blir jag lite extra glad av små fina saker som händer. Som när min bror och jag ser glassbilen åka förbi och jag hoppar upp på pakethållaren till hans cykel för att i farlig fart åka över stora vägen vidare mot nästnästa kvarter där glassen stannat. När jag får brev från min storasyster som jag saknar. När mamma kommer hem med två paket jordgubbar. När jag övningkör jätteduktigt ner till sista tömningen vid posten för att skicka iväg en ansökan. När jag får tjyvsmaka studentdrickan och höra människor säga att de har hittat världens bästa studentpresent till mig. Det är förresten flera som har sagt det de senaste veckorna. Då blir jag lite nyfiken och minns att det faktiskt finns ett liv med lite mindre stress och ingen högstabetygshets. Även om jag glömmer bort det väldigt fort igen.

Och tja, det här var mest ett inlägg om de få händelser som fanns i min dag idag, eftersom jag inte har något spännande att skriva om nu för tiden.

/elin-alice.


Blåvita blommor

Hej Miranda.
Idag är jag återigen klädd i blått och vitt, med lite blandade mönster och spetsar och sånt som jag tycker är trevligt. (Allt är från H&M, förutom väskan och skorna.)

Jag hade i själva verket tänkt ha just de här kläderna i skolan i fredags, men då jag var ensam på morgonen gick det inte! Den prickiga blusen knäpps nämligen i bak och hur jag än försökte, så var mina armar ändå för korta för att kunna komma åt knapparna. Fast jag gillar kläder som är lite kluriga, så idag när jag kunde få hjälp att knäppa var jag hur nöjd som helst. Även om en och annan klasskamrat ifrågasatte tanken att blanda prickigt och blommönstrat... Men äsch, även om det kanske inte riktigt syns på bild så matchar de blå färgerna i alla fall varandra rätt fint.

/elin-alice.


Minnen av picknickar, turkosa byxor och rosa hår

Hej Miranda.
För en liten stund sedan kom jag av någon anledning att tänka på Bilddagboken, och eftersom jag råkat tappa bort en massa bilder vid byten av datorer ville jag såklart gå in och återuppliva ett par minnen. Jag frågade försynt om det bortglömda lösenordet och hamnade sedan i en hög av gamla och intesägande foton. Men jag bläddrade tillbaka lite i arkivet... Jag var visserligen aldrig särskilt duktig på att uppdatera, men åren 2006 och 2007 var det någorlunda frekvent visning av bilder så jag tänkte visa dig lite hur mina ibland färgglada högstadieår såg ut.

Någon gång ibland hade jag tajta byxor, men oftast var det puffiga kjolar som gällde.

När jag började högstadiet började jag även förstå mig på det där med kladdkakor och picknickar. Man kunde ju ha picknick precis överallt! Till och med Nordstan kunde förvandlas till en ganska mysig picknickplats om man satte sig mitt på golvet med saft och pannkakor (det tillfället har jag dock ingen bild från). Min klasskamrat Ida och jag kunde förresten ha flera picknickar på en och samma dag, som här:

Var vi än skulle ha picknick så cyklade vi dit. Med hjälp av lite färg fick jag stans snyggaste cykel och då gjorde det ingenting att det var nästintill omöjligt att trampa upp för backarna när jag skulle hem om kvällarna.

Ett år cyklade vi till skolavslutningen i kyrkan. Iklädda lite konstiga kläder och råååzah hårsprej. Det var förresten min bästa skolavslutning. Hittills.

Men jag kunde inte cykla jämt. För somriga pop-konserter i min smak syntes sällan till i Skövde. I stället fick man med hjälp av Västtrafik eller snälla skjutsande föräldrar möta Lars, Håkan, Marit, Ola och alla de där på andra orter runt om i länet. Och jag var förstås kär i Hovet-Johan...

...och drottning Silva! Så förälskad att jag ett år gjorde ett tusigt kollage till hennes födelsedag 23 december. Kommentar jag fick till den bilden: "jävla rojalist ^^".

Fast mest ritade vi mer eller mindre tjusiga teckningar av alla utflykter och upptåg.

Men nu är bilddagboken sedan länge ett avslutat kapitel. Fast jag har inte förstört den än, för den är ganska fin att ha som minne.

/elin-alice.


Blanc et bleu (och lite grönt)

Hej Miranda.
Utöver det faktum att jag aldrig har byxor så är det mest karaktäristiska med min stil att jag är besatt av att matcha färger. Jag har aldrig mer än tre eller kanske fyra olika i kombination. Dagens färger var vitt, blått och så lite mörkgrönt på den rutiga kjolen.

Blå kinaskor: Indigo
Blågrönrutigkjol: eBay
Blåvitrandig t-tröja: Bondelid
Vita strumpbyxor i spets: Tradera
Blåvit väska: sydd av secondhandtyg och brodyr ur mormors lådor

/elin-alice.


Ett litet smoothie-kalas

Hej Miranda.
Den här veckan är alldeles full av uppgifter i skolan. Det är filosofiprov + inlämning, filmkunskapspowerpointredovisning, krönika och kåseri ska skrivas, och förstås en hel hög språkprov. För att vi ska orka med det tyckte Sanna och jag att veckan borde inledas med ett litet smoothie-kalas! Så efter en sen skoldag, middag med lillebror, hjälpvadskajagblinärjagblirstor-prat med mor och far, en jordnötskaka och lite mejlande traskade jag igår ner till ica för att köpa mango och passionsfrukter innan jag tog bussen hem till Sanna.

Hon hade en så fin bok om smoothies, och vi provade fyra-fem recept ur den...

...men faktiskt så blev vår allra sista smoothie godast: den vi gjorde av alla restingredienser som låg kvar på bordet. Några frysta jordgubbar, ett par persikor, en klick naturell yoghurt, en massa vispgrädde, lite ananasjuice och säkert något mer som jag inte minns nu.

Eller jo, vi slängde på ett par popcorn som dekoration.

Smoothie är himla gott och veckan kändes lite mindre omöjlig igårkväll.

/elin-alice.


Monday

Hej Miranda.
Idag är det måndag och jag ser ut så här:

Min finaste t-shirt: Bondelid
Röd kjol: H&M (fast gammal och omsydd)
Mörkblå (nej, de är inte gråsvarta som på bilden) strumpbyxor: Lindex
Röd pågolvetslängd handväska: Indiska

/elin-alice


Namnsdagpresent

Hej Miranda.
Jag heter inte bara Elin och Alice utan även Sofia, och idag är det min namnsdag! På sina andranamnsnamnsdagar brukar man egentligen inte få en massa paket i min familj, men jag följde med mamma ner på stan i förmiddags - och då hon inte hittade någon examensfestklänning till sig själv så tyckte hon att vi skulle muntra upp dagen med en klänning till mig i stället! Jag hade förälskat mig i en väldigt vacker en på Indiska tidigare fast funnit den lite för dyr, men nu gick vi tillbaka dit och mamma beordrade mig att gå och kolla på smycken eller hängmattor eller vadsomhelst, medan hon gick till kassan och fick klänningen tjusigt inslagen.

Sen åkte vi hem och åt lunch och jag fick öppna mitt paket!

Däri hittade jag förstås de fantastiska broderierna på en klänning som ser ut så här:

Men för att jag inte skulla blekna bort i ljusa färger provade jag med svart band och strumpbyxor också. (För jag orkar faktiskt inte gå runt och se ut som en förvirrat oskuldsfull ängel hela dagarna.) Då ser den ut så här i stället:

Nu ska jag leta reda på ett förkläde så att jag inte spiller kaksmet på min nya klänning, för snart ska det förberedas för ett ordentligt namnsdagsfika.

/elin-alice.


Tjugonde juni tjugohundrafem

Hej Miranda.
I min dator har jag sedan flera år tillbaka en liten fil med Marit Bergmans radioprat från sommaren 2005, som jag spelar upp ibland. När det är regnigt ute och man vill krypa upp bland kuddar och täcken och lyssna på någonting man tycker om, då är Marits sommarprogram väldigt bra. Sådan var min eftermiddag idag, så jag fick höra den allra finaste och allra sötaste och allra klokaste Liv-Marit Bergman säga så här:

"Jag tänkte utnyttja min tid i radion till att spela väldigt bra musik och så tänkte jag prata lite och lufta några teorier. Lufta teorier låter så trevligt tycker jag för det låter som att man tar sin lilla teori i ett koppel och så går man till parken med den och där släpper man kopplet och så får den springa omkring och nosa på andra små teorier. Sen när man går därifrån så är ens teori lite gladare och kanske till och med lite annorlunda efter att ha träffat de andra teorierna."

Om du vill lyssna på vartenda lite vackert ord hon sade efter det så går du in i Sommar i P1:s arkiv, där du dessutom kan lyssna på fina människor från andra år. Men inget är lika bra som Marits, för hon är bäst i världen. I min föralltid femtonåriga, poppiga, såpbubbliga, pärlpysslande, sidenbandsrosettknytande, kladdkakebakande och konserthoppande värld. Som jag saknande levt i lite parallell med de senaste åren då jag ganska ofta känt mig lite för gammal för mig själv.


(Jag har letat febrilt men min mapp med suddiga konsertfoton verkar sorgligt nog ha raderats ur den här datorn, så du får se en vacker låt i musikvideoform i stället.)

/elin-alice.


Inget regn men mycket ränder

Hej Miranda.
Igår fick jag ett paraply men eftersom regnet förstås håller sig undan nu, så visar jag upp det i trädgården i förmiddagssolen innan skolan i stället. Och hoppas att grannarna har gått till jobbet och inte kikar fram bakom gardinerna just idag, för då skulle de väl tro att jag har mist förståndet.

Paraplyet är från Cubus, där jag stod och velade mellan röda och blå ränder. Kanske att jag går tillbaka och köper det blåvitrandiga med... Men idag matchade det röda hur som helst bäst och även om jag hittills inte fått anledning att använda paraplyet så är det en randig dag idag, tack vare den grå Asos-klänningen. Tja, så ser jag ut idag.

/elin-alice.


Spårvagnar, gator och rum som ryms i en filmstudio

Hej Miranda.
Igår såg jag en dokumentär om Roy Andersson som var himla fin och borde tipsas om! För i den fick jag träffa söta herr Andersson och hans fotografer, fonddesigner, rekvisitörer och dekormålare som gör scener med ljus och komposition och känsla som är så åh. Man får följa med in i deras studio och se inspelningen av Du levande med alla fantastiska bilder och dekorer som är som konstverk med trompe l'oeil och fiffiga tekniska lösningar som får en att tro att varje scen är något slags sagolikt grå verklighet, trots att i princip allt är inspelat analogt i studio! De bygger rum på räls som åker in på en tågstation och de har till och med byggt en spårvagnsframvagn med en mängd statister i dimman runtomkring. Åh, det är så underbart med alla rum och kommentarer och människor och fantastiska hantverk att plötsligt finns inga andra drömyrken än att få leka med i Roy Anderssons filmteam.


Så här svartvit och söt var Roy på 1960/70-talet när han gjorde En kärlekshistoria som är väldigt fin. Men i kväll visar SVT2 hans senaste långfilm, Du levande, som du skulle kunna se om du råkar vara i närheten av en tv-soffa i kväll.

Och vill du se reprisen av dokumentären kan du kanske slå på teveapparaten på söndag eller tisdag, eller helt enkelt gå in på SVT Play.


/elin-alice.

Picknickväder

Hej Miranda.
Igår var min klasskamrat Sanna och jag så väldigt trötta när vi promenerade hem från skolan att vi gick långsamt långsamt och sa att vi minsann inte orkade gå uppför alla backarna. På vägen mellan skolan och våra hem finns en ica-butik så vi gick in och köpte rabarber&hallon-festis och citronkakor till spontanpicknick på muren mellan kvantumparkeringen och kyrkogården. Där var det soligt och fint och såg ut så här:

Idag är jag minst lika trött, men utanför fönstret ser världen i stället ut så här:

Trots att det är kallt och grått och alla picknickplaner har snöat bort, blev jag faktiskt lite glad av naturens oväntade beteende. Så himla busigt! Och även om jag inte ville gå ut och ta några bilder, så såg jag att det var de allra finaste snöflingorna som föll ner där utanför fönstret. Stora och mjuka och sagolika...

/elin-alice

PS. Någon kikade på det rosettmönstrade tyget i hörnet. Här kan du läsa om vad som hände när jag köpte klänningen och här hur det såg ut en annan gång jag använden den. Bara så att du vet.


Botad bioskräck

Hej Miranda.
När jag var yngre hade jag lite bioskräck och undvek så gott jag kunde att gå på bio, men det gick över med åren. Det senaste halvåret har i själva verket varit raka motsatsen! Med tanke på att jag bor i en stad med en enda sf-biograf som visar väldigt få filmer och där 90 procent av dem dessutom är i stil med Göta Kanal 2, Wallander eller Lilla Spöket Laban, så har jag faktiskt sett relativt många biofilmer den senaste tiden. Det beror i och för sig delvis på Paris-resorna då jag kunnat gå på stora biografer som visar filmerna fyra månader innan de kommer till Skövde och på att kulturhuset har en mysig biograf, Odéon, som jag har medlemskort till. Nu tänkte jag i alla fall göra en lång lista över filmerna jag sett, så att du samtidigt kan få ett och annat filmtips Miranda. Vi tar dem i kronologisk ordning:

November:
The imaginarium of Doctor Parnassus.

Ett resande teatersällskap och en spegel med en fantasivärld bakom - vad mer kan man begära? Visst. Den hade kanske kunnat vara lite mindre osammanhängande, men äsch, The imaginarium of doctor Parnassus var ändå en fröjd för ögat. 

Januari:
Where the wild things are.

Jag hade förväntningar högre än Eiffeltornet och tyvärr kan man bli besviken då. Men fint foto och filmhistoriens kanske bästa soundtrack gav ändå en ganska bra bioupplevelse där jag satt i en stor salong vid Champs-Élysées.

Februari:
Coco avant Chanel.

Söta Audrey Tautou kom till kulturhuset med sina fina kläder i en lite småtråkig film. Fast min svaghet för kostymfilm och klänningar gjorde att jag gillade den ändå.

Mars:
Alice in Wonderland.

Åh, jag skrev precis vad jag tyckte i ett inlägg när jag kom hem från premiärkvällen. Läs här!

Prinsessan och grodan.

Mars var Skövdes Saga-biografs bästa månad, med den mycket ovanliga situationen att de hade så många som två filmer som jag ville se samtidigt på sin repertoar. Prinsessan och grodan var nästan precis som Disney-filmer ska vara.

New York I love you

För ett par år sedan såg jag Paris je t'aime på Odéon och det var fint, men valet av denna tråkiga kopia var inte lika lyckat. Jag tyckte nog inte om någon av historierna.

April:
Bright star

Det här däremot, var just precis sådant jag vill se på Odéon. Fin film! Fin poesi, fin miljö, fint foto, fin historia och alla skådespelarna var fantastiskt fina.

Och igårkväll gick jag på bio och såg Alice in Wonderland igen! Det ultimata beviset på mitt förändrade biobeteende. Har du förresten sett någon fin film på sistone? Eller har du några tips på filmer som kommer senare i vår och sommar?

/elin-alice.


Syrenlila

Hej Miranda.
Det händer så lite i min bloggvärld att jag inte har något annat att visa upp än en ny klänning. Fast egentligen är den väldigt gammal, men via Tradera kom den hem till mig i början av veckan. Den var just så där som gamla klänningar ska vara: med lite trasig spets i nederkanten och en ojämn fåll som behövde klippas av en hel decimeter. Men lördagseftermiddagen tillbringades tillsammans med symaskinen och nu ser min senaste femtiotalsklänning ut så här:


/elin-alice.


RSS 2.0