Italien: del fyra: Pompeji

Hej Miranda.
Tröttnade visst lite på Italien-bilderna men här kommer till slut det sista gänget, från söndagen i Pompeji! Om du inte kan din latinska historia så noga så var det år 79 e.Kr. som staden Pompeji täcktes av aska från Vesuvius vulkanutbrott. Allting stannade upp och låg orört tills de första utgrävningarna 1748.
16
Det är alltså en hel stad som bevarats under askan och man får en karta där alla de särskilt utgrävda husen och sevärdheterna är markerade. Det är såväl stora teatrar och tempel som små bagerier och bordeller.
21
35
14
24
22
23
10
Så vandrar man förbi tomma ruiner på de många kullerstensgatorna (de större är fyllda av turister men ibland går man vilse på små öde återvändsgränder, för lite här och var finns grindar) där människor för tvåtusen år sedan sprang sina vardagsärenden. Hemskt och mäktigt och fantastiskt på samma gång.
26
17
Det finns både människokroppar och väggmålningar och mosaiker som är helt intakta...
33
3..
8..
7
30
... medan annat bara är mer eller mindre trasig sten.
12
11
13
Vid de soliga husväggarna springer gröna små ödlor som knappt fastnar på bild, och i trädgården med faun-skulpturen satt en söt farbror (han var nog något slags vakt) och löste korsord.
29
19
Och kikar man över stadsmuren skymtar man Vesuvius som bara väntar på att få ödelägga alltihop igen.
28
/Elin-Alice
Hej Miranda.
Tröttnade visst lite på Italien-bilderna men här kommer till slut det sista gänget, från söndagen i Pompeji! Om du inte kan din romerska historia så noga så var det år 79 e.Kr. som staden Pompeji täcktes av aska från Vesuvius vulkanutbrott. Allting stannade upp och låg orört tills de första utgrävningarna 1748.
Det är alltså en hel stad som bevarats under askan och man får en karta där alla de särskilt utgrävda husen och sevärdheterna är markerade. Det är såväl stora teatrar och tempel som små bagerier och bordeller.
Så vandrar man förbi tomma ruiner på de många kullerstensgatorna (de större är fyllda av turister men ibland går man vilse på små öde återvändsgränder, för lite här och var finns grindar) där människor för tvåtusen år sedan sprang sina vardagsärenden. Hemskt och mäktigt och fantastiskt på samma gång.
Det finns både människokroppar och väggmålningar och mosaiker som är helt intakta...
... medan annat bara är mer eller mindre trasig sten.
Vid de soliga husväggarna springer gröna små ödlor som knappt fastnar på bild, och i trädgården med faun-skulpturen satt en söt farbror (han var nog något slags vakt) och löste korsord.
Och kikar man över stadsmuren skymtar man Vesuvius som bara väntar på att få ödelägga alltihop igen.

/Elin-Alice

Påskdagskalasklänning

Hej Miranda.
I fredags for jag hem till Skövde för att säga hej till familjen och leta påskägg och springa runt på stan i några dagar. Sjäva påskafton firades egentligen inte så mycket, men dagen efter fyllde min mamma år och skulle ha kalas så då letade jag upp en festlig klänning ur det som återstår av min garderob där (det är i själva verket väldigt mycket som bor kvar hemma hos mamma&pappa; jag kunde inte ta med ens hälften av klänningarna när jag flyttade). Det fick bli en gul sak som jag tyckte kunde passa på påskdagen, och när jag hade ätit tårtor och tröttnat lite på gästerna kilade jag upp på mitt gamla rum för att matcha väggarna.
Klänningen är förresten köpt på Beyond Retro för ett par år sedan. Jag var ganska så trött på att precis allting var trasigt och smutsigt och dyrt där så när jag såg den här nästan oanvända skapelsen var jag bara tvungen att rädda den! Och plisserade kjolar och pärl- och paljettbroderier är ju rätt oemotståndligt...
/Elin-Alice
Hej Miranda.
I fredags for jag hem till Skövde för att säga hej till familjen och leta påskägg och springa runt på stan i några dagar. Sjäva påskafton firades egentligen inte så mycket, men dagen efter fyllde min mamma år och skulle ha kalas så då letade jag upp en festlig klänning ur det som återstår av min garderob där (det är i själva verket väldigt mycket som bor kvar hemma hos mamma&pappa; jag fick inte med ens hälften av klänningarna när jag flyttade). Det fick bli en gul sak som jag tyckte kunde passa på påskdagen, och när jag hade ätit tårtor och tröttnat lite på gästerna kilade jag upp på mitt gamla rum för att matcha väggarna.
Klänningen är förresten köpt på Beyond Retro för ett par år sedan. Jag var rätt trött på att (nästan) precis allting var trasigt och smutsigt och dyrt där så när jag såg den här alldeles felfria skapelsen var jag bara tvungen att rädda den! Och plisserade kjolar och paljettbroderier är ju ganska oemotståndligt...

/Elin-Alice

Italien: del 3: Riardo

Hej Miranda.
När klockan närmade sig fyra på lördagseftermiddag åkte vi till San Paolos metrostation för det är alldeles i närheten av den som min kusin och hennes pojkvän bor.
Men vi stannade inte där så många minuter utan hoppade in i Lucas bil för att fara ungefär två timmar söderut - till Riardo, den lilla byn där Luca är uppväxt. På söndagen skulle vi nämligen till Pompeji alla fyra, och då passade det ju helt perfekt att bo hos Lucas föräldrar en natt för att inte behöva åka så långt på morgonen. Och att hälsa på i Riardo var bland det finaste på hela resan!
Persikoträden blommade (de är rosa!) och bergen var fantastiska, enorma alldeles bredvid vägen och blådimmiga i fjärran. När vi kom fram fick vi träffa Lucas familj, hundar och papegojor. Mamman, pappan och en kusins flickvän som var där pratade inte engelska alls (och egentligen inte italienska utan napolitanska) men var hur söta som helst och det gick alldeles utmärkt ändå, med översättningar och spanskablandningar och våra små italienskakunskaper. Jag tog tråkigt nog inga bilder på lördagen, då vi hängde i köket hela kvällen. Vi åt kiwi från trädgården, mozzarella som vi köpt i grannbyn på vägen dit och så blev bjudna på mammans egna limoncello med mandarinsmak.
På söndagsmorgonen gick vi upp tidigt men innan vi åkte fick vi en rundtur i trädgården. De hade sköldpaddor och sköldpaddsbebisar! Det är min systers favoritdjur så hon var så himla glad.
Den här bilden på Lucas mamma och den lilla hunden Toto är nog den finaste från hela resan.
Sen satte vi oss till slut i bilen och körde den knappa timmen till Pompeji. Här syns självaste Vesuvius...
/Elin-Alice
Hej Miranda.
När klockan närmade sig fyra på lördagseftermiddag åkte vi till San Paolos metrostation för det är alldeles i närheten av den som min kusin och hennes pojkvän bor.
Men vi stannade inte där så länge utan hoppade in i Lucas bil för att fara ungefär två timmar söderut - till Riardo, den lilla byn där han är uppväxt. På söndagen skulle vi nämligen till Pompeji alla fyra, och då passade det ju helt perfekt att bo hos hans föräldrar en natt för att inte behöva åka så långt på morgonen. Och att hälsa på i Riardo blev bland det finaste på hela resan!
Bilturen dit var himla fin för persikoträden blommade (de är rosa!) och bergen var fantastiska, enorma alldeles bredvid vägen och blådimmiga i fjärran. När vi kom fram fick vi träffa Lucas familj, hundar och papegojor. Mamman, pappan och en kusins flickvän som var där pratade inte engelska alls (och egentligen inte italienska utan napolitanska) men var hur söta som helst och det gick alldeles utmärkt ändå, med översättningar och spanskablandningar och våra små italienskakunskaper. Jag tog tråkigt nog inga bilder på lördagen, då vi hängde i köket hela kvällen. Vi åt kiwi från trädgården, mozzarella som vi köpt i grannbyn på vägen dit och så blev vi bjudna på mammans egna limoncello med mandarinsmak.
På söndagsmorgonen gick vi upp ganska tidigt men innan vi åkte fick vi en rundtur i trädgården. De hade sköldpaddor och sköldpaddsbebisar! Det är min systers favoritdjur så hon var så här glad:
Lucas mamma och den lilla hunden Toto (som var supersöt och påminde en hel del om Dorothys hund).
Sen satte vi oss till slut i bilen och körde den knappa timmen till Pompeji. Här syns självaste Vesuvius...
/Elin-Alice

Italien: del två: Rom i dagsljus

Hej Miranda.
Fredagen och början av lördagen ägnades åt att kika på konst och arkitektur och sånt. Rom är ju som bekant full av fantastiska saker i sten och fint måleri. Vi börjar med tusen bilder från Peterskyrkan.
Lite utanför, och sedan inuti.
Jag blev särskilt förälskad i alla mosaikerna.
Sen traskade vi ut och gick till en annan ingång för att springa uppför trapporna till kupolen, för vi hade fått ett tips om att utsikten skulle vara Roms bästa. Det var dock ganska klaustrofobiskt att ta sig upp i de trånga trapporna med alla svettiga människor så det är tyvärr inget jag rekommenderar vidare.
Men det var ju mäktigt både inuti kupolen där man genom gallret kunde kika ner på myrmänniskorna och det vackra marmorgolvet, och på utsidan där man såg Peterplatsen och alla husen och horisonten.
Sen var det helt klart dags för fruktsallad på marknaden på Campo dei Fiori.

När vi skulle promenera till Pantheon (och lite annat som jag inte har några spännande bilder ifrån) gick vi förbi en kyrka med namnet Sant'Ignazio. Det kände jag igen från tentapluggandet så vi gick in. Jag snurrade runt för att inspektera alla väggar för att försöka minnas vad det var för målning jag läst om, men kände verkligen inte igen någonting... Förrän jag tittade upp i taket! Det är ganska häftigt med djupet och att man inte riktigt ser vad som är på riktigt och vad som bara illusionistiskt måleri.

Den sista saken vi märkt ut på kartan för fredagsturistandet var Villa Borghese, som blev ett av mina favoritställen. En jättestor park som var somrig och picknickig, och så finns det ett gäng intressanta byggnader (t.ex. ett naturhistoriskt museum som vi tyvärr inte hann/orkade med). Galleria Borghese var verkligen helt fantastiskt med flera våningar av bland annat statyer (favoriten är Apollo och Daphne av Bernini) men jag kunde inte ta med kameran in så jag har bara några bilder från parken utanför museet.
Sen kommer några bilder från lördagen när vi spanade in lite ruiner samt Colosseum i dagsljus. Vid Colosseum nöjde vi oss med utsidan, för vi hade hört att det inte var så himla spännande bortom kön. Och förresten ville vi inte trötta ut våra ögon med ruiner för vi visste att vi skulle få se fler följande dag...
Vi såg såklart lite mer de här dagarna men framförallt gick vi runt i solen och åt glass och pizza, och pasta carbonara och panini och sånt där som är trevligt för turister som är lite trötta i fötterna.
Den här sista bilden tog jag mest för att visa att det faktiskt finns byggnader byggda efter år 1800 också.

/Elin-Alice

Italien: del ett: första kvällen i Rom

Hej Miranda.
Förra torsdagen mötte jag min syster på stationen och så tog vi flyget från Säve till Rom. Jag hade på riktigt glömt hur sommarvärme känns så det var rätt underbart att stiga ut i en solig stad. Från Termini tog vi bussen till vårt hostel (för de första två nätterna) och utforskade kvarteren med varsin glass tills vår kusin sms:ade och vi bestämde att ses och äta middag på kvällen. Hon flyttade nämligen till Rom för ungefär en månad sedan och när vi ätit vår pasta kom hennes italienske pojkvän förbi från jobbet.
Hej Miranda.
Förra torsdagen mötte jag min syster på stationen och så tog vi flyget från Säve till Rom. Jag hade på riktigt glömt hur sommarvärme känns så det var rätt underbart att stiga ut i en solig stad. Från Termini tog vi bussen till vårt hostel (för de första två nätterna) och utforskade kvarteren med varsin glass tills vår kusin sms:ade och vi bestämde att ses och äta middag på kvällen. Hon flyttade nämligen till Rom för ungefär en månad sedan och när vi ätit vår pasta kom hennes italienske pojkvän förbi från jobbet.
Vi tog en kvällspromenead genom stan - bästa sortens sightseeing!
Här ovan är ett gäng ruiner vid Forum.
Vi stannade till vid Fontana di Trevi för att äta glass och titta på andra turister.
Anna-Karin och Luca fick välja vägar och vara våra guider. Det är så himla mycket trevligare att åka till nya städer där man känner någon, så att man får tips om det som är spännande och fint och slipper lite av det andra. Vi hängde med dem på lördagskvällen och söndagen också, men det får du se mer av senare.
Så följde de oss till vårt hostel i Trastevere.


/Elin-Alice

RSS 2.0