Rosa ränder

Hej Miranda.
Kom precis på att jag hade ett par bilder på en klänning som jag inte visat dig ännu. Det var i mitten av maj efter sista salstentan när jag hade några helt lediga dagar som jag bestämde mig för att det var dags att sy någonting. Det randiga tyget hade jag köpt med mig från skolan i Skara (gissar att det från början legat på ett lager hos någon herrskjortsfabrikör i Borås, för vår lärare brukade komma över sånt) ganska exakt ett år tidigare och jag tänkte att om klänningen inte blev alltför knäpp skulle jag kunna ha den på lillebrors student. Sen blev det att jag fem minuter innan vi skulle åka ner till utspringet bytte om till en annan klänning, men här är i alla fall den jag sydde:

Inga toppenbilder direkt (alltså, färgen är riktigt rosa och inte alls så där grå som det ser ut här) och klänningen blev inte bra i bak så det får du inte se. Tyget är fint (tror det är en bomullssatin) men det skrynklar och har sig, så jag är inte jättepepp på att använda klänningen. Men det är jag i och för sig aldrig med saker jag sytt, så det är tur att jag får visa upp dem här innan de flyttar långt in i garderoben.

/Elin-Alice


Konst och Köpenhamn

Hej Miranda.
Förra veckan for jag till Köpenhamn med några av mina favoritpersoner från vårterminen, nämligen gänget jag hängt med i konstvetenskapen. Vi låtsades lite att vi var på studieresa (någon hade nämligen sagt så för att få ledigt från jobbet) och det började med att vi råkade springa på en sandskulpturfestival.
Och på tisdagen åkte vi till Louisiana, såklart.
När jag var där förra gången var det vinter, men nu kunde vi sitta i solen utanför och promenera genom skogsdungar och titta på havsutsikten. Så himla bra konstmuseumställe.
Vi hann väl se och göra lite mer, men mest gick vi ju runt och drack öl och letade efter restauranger med kök öppna till midnatt och åt pannkaksfrukostar på kaféer och frossade i vegetariska bufféer och ja, det var ju hur gott och trevligt som helst alltihopa.
Under hela resan var vi nostalgiska och började planera tusen återträffar, för kursen är slut och folk flyttar åt lite olika håll efter det att vi på onsdagseftermiddagen tagit tåget över bron och fortsatt hemåt.

/Elin-Alice

Djurtallrikarna

Hej Miranda.
Nu i sommar hyr jag en väns lilla studentlägenhet och hon lämnade kvar ganska mycket av sina köksgrejer, men jag tänkte visa ett gäng favorittallrikar jag tog med för att få det lite hemtrevligt ändå.
Jag köpte dem på Tidan-loppisen i våras och det fanns ett lejon också men det dog tyvärr i flytten.
/Elin-Alice
Hej Miranda.
Nu i sommar hyr jag en väns lilla studentlägenhet och hon lämnade kvar ganska mycket av sina köksgrejer men jag tänkte visa ett gäng favorittallrikar jag tog med för att få det lite hemtrevligt ändå.
Jag köpte dem på Tidan-loppisen i våras och det fanns ett lejon också men det dog tyvärr i flytten.

/Elin-Alice

Ett hemma

Hej Miranda.
Nu tänkte jag att du skulle få se hur det såg ut i ettan på 40 kvadratmeter som jag flyttade från förra veckan. Innan dess hade jag varit inneboende så det här var första lägenheten och jag trivdes så förbaskat fint. En sak som kändes lite extra bra när jag flyttade dit var att jag i princip inte behövde köpa en endaste ny pryl: alla möbler och inredningssaker är antingen hittade hemma hos mamma&pappa eller ärvda från mormor&morfar eller köpta på secondhand (och då ofta som presenter, dessutom), och så var det ett par möbler som hörde till lägenheten. Undantagen är typ två tavelramar, duschdraperi, förbrukningsvaror och en del köksprylar (de sistnämnda fick jag i present). Tur för mig som absolut inte vill köpa saker på IKEA. Men nog pratat: här kommer bilderbilderbilder!
Vi börjar i hallen. Den är blå och har fem dörröppningar: en till trappuppgången, en till klädkammaren, en till köket, en till rummet och en till badrummet.
Badrummet, det har badkar och är ljusblått (väggarna alltså, men tänk vad fint det hade varit med ett ljusblått badkar!). Tjejen som bodde innan lämnade kvar en söt blomstergirlang i ena hörnet så jag spann vidare på temat rosor. Duschdraperiet är från Åhléns men resten är gammalt.

Sen säger vi hej till det avlånga och lagom stora köket.

Förutom att vara fyllt med mat och porslin och användbara apparater så har jag lite syprylar i ett par gamla kakburkar. Symaskinen brukar stå i ett hörn på golvet och vänta på att lyftas upp på köksbordet.
Stolarna är från mormor&morfar, och det är mormor som vävt tyget. När jag såg dem första gången tyckte jag att de var ganska fula men nu gillar jag dem verkligen.
De står vid ett bord med Perstorpsplatta, som fanns i mammas barndomshem på 50- och 60-talet. Men mamma tycker att bordet är jättefult så det har stått i vår tvättstuga fram tills jag flyttade. Själv tycker jag att det är retrofint med den gråmönstrade bordsskivan, och det stör mig inte att det är lite vint.
I köket hänger String-hyllan som jag fick av min syster.
Och på motsatta väggen hänger två av Chirashi-bilderna inramade.
Från köket finns en dörr till stora rummet. Det kikar vi på!
Sekretären, som bebos av porslinskatter och dagstidningar, hittade jag på second hand för bara 175 kronor (men mamma köpte den ändå till mig, som en liten present).
Under står en hattask som jag fått av min moster (har säkert tillhört någon släktning någon gång) och en av mina skrivmaskinener (du känner igen den från headern!).
Bredvid sekretären står soffan (och ett soffbord, som båda tillhör min hyresvärd - himla skönt att inte behöva släpa upp sådana saker till femte våningen!) som nog får betecknas som fulsnygg. Jag gillar't.
Hemma hos mina föräldrar har jag ju ett syrum men den här resväskan, som varit mormor&morfars, får husera alla (nja, inte riktigt, men nästan) mina tyger i stället.
I ett hörn bredvid det stora fönstret finns ett bord och en spegel och en analog kamera och finast av allt: den lysande jordgloben. Den är fransk och från 60-talet, och jag fick den i studentpresent.
Jag har det ganska kalt och det beror väl lite på att jag trivs så, men ganska mycket på att jag inte orkar ordna tusen tavlor och sy gardiner och sånt när jag bara bor fyra månader på varje ställe. Men vi kan titta närmare på min favorittavla som alltid får följa med:
Den har hängt hemma hos mormor&morfar och jag tycker att det är den vackraste teckningen någonsin.
Och det här... det är en tom ram. Köpte den på secondhand för några år sedan men det var ett porträtt av kungen i (köpte den för ramens skull ju) så nu ligger han i en soptunna nånstans.
Kristallkronan är från mormor. Har två små matchande lampor i köksfönstret men själva fönstret var så smutsigt så jag vill inte visa bild på det (men de syns lite som en spegling i Amélie-tavlan plus att prismorna gör små regnbågar i hela köket - se bild längre upp).
Spegeln hittade jag i en secondhandbutik i Lidköping, för två hundralappar - men min moster köpte den till mig som en liten födelsedagspresent.
Och till sist ser vi strykbrädan som alltid står framme, för den står precis vid öppningen till hallen så där brukar jag tömma ut innehållet i mina fickor och väskor när jag kommer hem (det brukar alltså vara ett berg ovanpå den, men här hade jag hunnit städa lite grand). Och golvlamporna har jag tjyvat från vår sommarstuga. Är lite rädd att jag måste lämna tillbaka dem nu när familjen kommer vilja vara där mer...

Så! Vad tycker du? Ibland känns det som att jag bor i en antikaffär, men oftast trivs jag rätt bra med det.

/Elin-Alice

Kläder och kortege och kristallglas

Hej Miranda.
Det blev visst lite tyst på bloggen igen (ja, du är van) för den här veckan har jag suttit hemma i Skövde och skrivit hemtenta. Men igårkväll skickades den in och idag har min lillebror tagit studenten! Han var världens snyggaste när jag skjutsade iväg honom till champagnefrukost strax före halv sju i morse. Jag är väl lite partisk, både för att han är min bror och för att jag var med honom och köpte kostymen.
Sen somnade jag om ett par timmar innan jag gick upp och gjorde jordgubbstårtor, strök klänningar och åkte ned till stan med familjen. Tog tusen miljoner bilder på utspringet och kortegen. Och eftermiddagen och kvällen med släkt och vänner och god mat var hur trevlig som helst.
/Elin-Alice
Hej Miranda.
Det blev visst lite tyst på bloggen igen (ja, du är van) för den här veckan har jag suttit hemma i Skövde och skrivit hemtenta. Men igårkväll skickades den in och idag har min lillebror tagit studenten! Han var världens snyggaste när jag skjutsade iväg honom till champagnefrukost strax före halv sju i morse. Jag är väl lite partisk, både för att han är min bror och för att jag var med honom och köpte kostymen.
Herrkläder ♥
Sen somnade jag om ett par timmar innan jag gick upp och gjorde jordgubbstårtor, strök klänningar och åkte ned till stan med familjen. Tog tusen miljoner bilder på utspringet och kortegen. Och eftermiddagen och kvällen med släkt och vänner och god mat var hur trevlig som helst.

/Elin-Alice

Rundradiogatan

Hej Miranda.
Idag är det första juni så då flyttar jag från min andrahandslägenhet i Järnbrott/Västra Frölunda/Göteborg. Tänkte att du skulle få se hur det sett ut i kvarteren som jag bott i sedan februari!
Tio minuters promenad (eller två spårvagnshållplatser) bort finns Frölunda torg och ett trevligt kulturhus och bussar till havet och annat som kan vara bra att ha.
När man går genom Järnbrottsparken (som är full av hundar och pensionärer) kommer man till en stor byggarbetsplats. Jag bor på andra sidan.
Och här är min spårvagnshållplats.
För att komma till min gata brukar jag gå förbi körsbärsträdet och mellan husen.
Den kvällen när jag hade med kameran träffade jag på två av kvarterets katter! Det finns en söt svanslös katt längre ner på gatan också men den är alltid på väg någonstans så jag har inte fått någon bild på den.
Det här trädet står nedanför mitt fönster.
För där näst längst upp (våning 5½) bor jag! Huset ser lite grått och tråkigt ut vid första anblicken men jag  har börjat tycka att det är rätt snyggt ändå. Att det är från början av 1950-talet och placerat på ett bra sätt i relation till de andra husen (finns fyra likadana) hjälper.
Trappuppgången är persikofärgad och luktar mat/rök/tvättmedel (och popcorn den kvällen när det var Eurovision-final!). Dörren till vänster är min men du får inte komma in än, för det är flyttkaos härinne nu. Men jag tog en massa kort förra veckan för att du ska få dig en titt på alla möbler.
/Elin-Alice
Hej Miranda.
Idag är det första juni så då flyttar jag från min andrahandslägenhet i Järnbrott/Västra Frölunda/Göteborg. Tänkte att du skulle få se hur det sett ut i kvarteren som jag bott i sedan februari!
Tio minuters promenad (eller två spårvagnshållplatser) bort finns Frölunda torg med köpcentrum och ett kulturhus och bussar till havet och annat som kan vara bra att ha.
När man gått genom Järnbrottsparken (där hundarna springer lösa och det sitter pensionärsgäng på bänkarna) kommer man till en stor byggarbetsplats. Jag bor på andra sidan.
Och här (ovanpå) är min spårvagnshållplats.
För att komma till min gata brukar jag gå förbi det överblommade körsbärsträdet och mellan husen.
Kvällen när jag hade med kameran ut träffade jag på två av kvarterets katter! Det finns en söt svanslös katt längre ner på gatan också men den är alltid på väg någonstans så jag har inte fått någon bild på den.
Det här trädet står nedanför mitt fönster.
För där näst längst upp (våning 5½) bor jag! Huset ser lite grått och tråkigt ut vid första anblicken men jag har börjat tycka att det är rätt snyggt ändå. Det är byggt i början av 1950-talet och det finns fyra likadana hus på min sida av gatan.
Trappuppgången är persikofärgad och luktar gott av mat/rök/tvättmedel. Dörren till vänster är min men du får inte komma in än, för det är flyttkaos härinne nu. Men jag tog ett gäng bilder tidigare i veckan för att du ska få dig en titt på alla prylar. Pappa kommer hit om några timmar och hjälper mig få hem alla grejer till Skövde, fast om en vecka flyttar jag tillbaka till Göteborg - till en annan lägenhet (som jag dock bara ska ha i sommar, så i fall du känner någon som vill hyra ut i höst får du gärna tipsa).

/Elin-Alice

RSS 2.0